Jag inleder detta år med en lätt travesti på Eyvind Johnssons "Nu var det 1914", första delen i hans självbiografiska svit Romanen om Olof. Det känns lite svindlande att det gått hundra år sedan den tid han skildrar, en tid som jag själv inte upplevt men som ändå, genom berättelser som förmedlas genom generationer, känns rätt nära. Mina mor- och farföräldrar levde då, men det var ett Sverige som var mycket annorlunda än idag, då utvandringen till Amerika fortfarande pågick men invandringen var liten. Och så var det startåret för det första stora världskriget. Att vi sedan haft en enorm utveckling på så gott som alla områden behöver och tänker jag inte fördjupa mig i.
Egentligen tänkte jag inte alls titta bakåt i årets första blogginlägg, tvärtom har jag nu blicken riktad framåt mer än någonsin. För det är ju så, att årsskiften kan bli som ett slags nystart. Nyårslöften avstår jag från, och tänker att varje dag ger oss möjlighet att starta om och göra bättre. Men årsskiftet blir ändå speciellt, kanske mycket för att det kommer samtidigt som året vänder och vi går mot ljusare tider. Det ger anledning att se framåt!
Ett nytt år är förstås inte alls annorlunda än det gamla mer än genom en siffra, och vilken beteckning de tidpunkter som passerar och kommer har, är också helt godtyckligt - men överenskommet. Jag tänker ändå att det har en viss vikt, och att vi får lite slags psykologisk hjälp när alla dagar inte heter likadant, och årstider, månader och år delar in vår tid. Struktur och ordning gör att livet inte bara flyter samman i en enda sammanhängande massa utan konturer.
Jag har alltså inga nyårslöften, men däremot en del önskningar och förhoppningar. Jag vill till exempel finna mer tid att skriva, inte bara blogginlägg som ju kommer med rätt oregelbunden intervall beroende på hur mycket tid jag har "över", men också mer tid att skriva annat.
Jag hoppas också på mer tid att umgås med släkt och vänner, och mindre tid att drunkna i vad gäller arbetet. Det är viktigt att ha ett arbete både för försörjning och för att känna att man finns i ett sammanhang. Men jobbet är inte allt, och därför vill jag gärna vara en av alla som visar på andra värdefulla aspekter av livet. För mig är ord och text, samtal och dialog ovärderliga följeslagare på livets väg. Utan ord blir livet fattigt för mig. Det sägs att en bild kan säga mer än tusen ord, men jag håller inte med. Orden är det som förenar oss och våra tankar - eller hur!