Om perspektiv, överblick och analys

Läste idag, som vanligt, DN:s Namn och Nytt. Där uppenbarade sig på ett välgörande sätt den lilla, överskådliga och därmed gripbara värld jag så ofta kan sakna idag. Informationsflödets tyranni kan kännas rätt utmattande, vilket jag berört flera gånger i min blogg.

Nåväl, på NoN dyker det ju upp smått och gott från hela landet, filtrerat genom en klok redaktör. Idag var det läsarreaktioner på en teckning från 1928, som särskilt fångade mig. Från runt om i landet kom flera svar på frågan om vilken bil teckningen kunde ha som förebild. Och helt plötsligt kände jag att min värld blev mer gripbar: ett antal svar, återgivna av redaktören, gav mig bilden av hur folk vid andra köksbord i vårt land läser tidningen, funderar, och skickar in svar som sedan vällovligt publiceras via en papperstidning. Gammaldags kanske, men ändå: åh så skönt när någon väljer, förklarar och visar saker!  Samtidigt känslan av samband mellan alla oss läsare, samlade runt tidningen.

Den känslan är svår att uppnå över internet, där så många röster hörs och det kan vara svårt att orientera sig. Man finner sina favoriter förstås, men kanske missar man också en hel del ... detta är en anledning så god som någon att vi fortfarande behöver god journalistik, och får vara beredda att betala för den.

Vidare lyssnade jag som vanligt på Spanarna idag, där en spanare såg (förhoppningsvis) en trend att vi framöver åter kommer söka oss till längre reportage i tidningar som t ex Filter. Alla korta nyhetssnuttar som inte ger djup och analys behöver definitivt kompletteras med längre artiklar där debatten inte bara lyfts (som hon sade) utan också analyseras och kanske förklaras.

I vår ordrika värld är det ändå så ofta vi inte når varandra. Orden skärmar av, och kan kanske bli för många helt enkelt. Jag läste också idag i DN om en dansk serie där en modern version av Vänner hade ritats. Där satt fem vänner tysta i var sin ruta, medan de uppdaterade Facebook. Kanske blir det så för att vi behöver egna rum, kanske för att vi ofta inte känner oss lyssnade på, kanske för att vi delvis förlorat förmågan att lyssna och tala med varandra, eller kanske för att vi har svårt att finna tiden för det verkliga mötena. Kommer vi få en flashback även på detta? Tröttna på att tala via tangentbord och istället mötas irl? Jag är faktiskt hoppfull och rätt övertygad om det!

Bilder och ord

Det finns mycket bilder omkring oss. Man säger ibland att en bild kan säga mer än tusen ord. Jag uppskattar bildkonst av alla slag och går gärna på utställningar. Jag har också fotograferat mycket, som vi gör för att bevara minnen, inte minst av barnen när de var små. Det är fantastiskt att nu kunna gå tillbaka i tiden och minnas hur det var - jag är verkligen glad för de fotoalbum jag har!

Så småningom blev det väl många foton att hålla reda på, och jag ville inte heller leva livet så att säga genom kameran. Livet började också gå långsammare, dvs förändringarna är av naturliga skäl inte lika stora. Behovet och viljan att spara varje ögonblick avstannade. Idag sparar vi bilder på ett annat sätt och många tar foton i alla möjliga situationer, tittar på dem och kastar dem kanske rätt snart. Foton är en snabbvara där vi direkt kan skratta åt en skojig bild eller njuta av en vacker vy - förhoppningsvis ser vi den även fullt ut i verkligheten!

Bilder som jag kan bevara inom mig, i minnet, kan vara väl så värdefulla. Vissa "bilder" har jag försökt fånga med ord istället för bild, jag strävar efter att måla med ord istället för med kamera eller pensel (som jag är dålig på). De här bilderna finns bevarade i nån låda, några har dykt upp på bloggen men inte alla.

Precis som vi översvämmas av ord i alla möjliga media så är också världen omkring oss full av bilder, rörliga eller stillbilder, målade eller etsade, laverade eller fotade. Idag verkar det också som att bilden allt mer tar över det vi förut sagt med ord. Det är som att vi vill uttrycka oss så snabbt som möjligt. Brev och samtal blev sms och mail, hemsidor och bloggar blev twitter, och ord på facebook ersätts med instagram eller sidor där du kan följa andras bilder på sina intressen.

Jo, vi är ekonomiska av oss, vi människor, det vet jag! Inte minst har ju språket många gånger förändrats till att bli kortare och enklare, så varför inte ersätta våra ord med bilder helt enkelt, gå hela vägen? Nej, där är i alla fall inte jag ännu! Jag som gillar att formulera ord och fraser, att försöka få flöde i en text och få fram budskap, jag håller nog fast vid skrivandet och läsandet ett tag till! Ord säger nog ändå mer än bilder... och de kan hjälpa mig att skapa egna inre bilder. Det gillar jag!