Årsslut - för alla och envar

Vid årets slut kommer många tillbakablickande reportage, krönikor och artiklar i alla media. Jag gillar det, för det ger mig en chans att reflektera över vad som hänt, och påminnas om saker jag glömt. Det kan gälla händelser, företeelser eller personer som haft inflytande på något sätt. Vi påminns också om dem som gått bort, detta år t ex Nelson Mandela och Doris Lessing, men också bloggaren Kristian Gidlund, vars sjukdom, bortgång och sätt att dela sina tankar inför slutet grep många, inte bara mig. En liten tankeställare blir det alltid, när vi påminns om att livet är ändligt och att vi faktiskt har ansvar för vad vi gör med det.

En del tillbakablickar som jag läst ger mig mest en känsla av utanförskap. Artister och låtar som jag kanske känner igen när jag hör dem men inte vet namnet på, lustiga nyhetsinslag och tv-program som jag aldrig sett, eller "flugor" och händelser som gick mig obemärkt förbi. Då påminns jag om hur vi alla ser och upplever livet ur vårt eget perspektiv. Mediafolk som skriver om dataspel, twitterinlägg eller tekniska nyheter lever i en helt annan värld än jag, känns det som, för att nämna några exempel. Det som är viktigt för dig, är kanske ointressant för mig - förstås! Det gemensamma och övergripande finns mest i det som är mer bestående än dagsländorna, ett ord som inte tillhör nyordslistan för 2013 men som alltid är aktuellt. Selfie är däremot ett ord i nyordslistan som fått spridning under året, ett tecken på att vi gör saker på egen hand och vill visa upp oss själva, men också på att tekniken förändrats så att det blivit lättare att ta bilder på sig själv.

Slutligen rekommenderar jag alla att lyssna på Tomas Sjödins vinterprat, om bl a kärlek och om vikten av att vila. Vila för att finna lugn i sitt liv, vila för att visa omtanke, vila för att vi behöver det.

Och så önskas alla ett gott nytt år!

Julbrev

Seden att skriva julbrev är väl på utdöende, och jag kan inte påstå att jag själv varit särskilt flitig med att skriva just julbrev. Men julkort har jag skickat och fått varje år. Mängden har minskat, både i utkorgen och i inkorgen så att säga - eller brevlådan. Men än så länge fortsätter jag envist att skicka iväg en bunt kort, och gläds mycket åt de hälsningar som kommer, kanske särskilt från vänner som jag inte hör av så ofta.

Hälsningar kommer idag på så många sätt, vi önskar god jul åt alla håll och på alla möjliga vis. De vittnar alla om omtanke om våra medmänniskor, men också om insikt i och förståelse för att vi alla behöver en rofylld paus mitt i vinterns mörker, tid att träffas, prata, äta lite gott och vila från rutiner och stress.

Själv ser jag utöver det fram emot att få tid att läsa och skriva, och få utrymme att utveckla de embryon till tankar som annars lätt drunknar i arbetets brus och medias flöde, men också att gå några längre promenader, att helt enkelt få tid att bara vara, och leva i nuet.

Det mörka nu vi har mitt i vintern är dock något många tycker är svårt att fördra. Själv tänker jag att mörkret visserligen är jobbigt, men en övergående fas som vi inte kommer undan, och man får göra det bästa möjliga av även denna tid. Att tända ljus och vara glad att bo i ett varmt hem räcker en bit, och varma hälsningar från släkt och vänner gör också livet lättare!

Jag hoppas alla läsare får känna värme och glädje under den kommande helgen, och önskar er alla en riktigt god jul!

Advent

Mina dagar och kvällar upptas av arbete och vila, terminen fyller livet och ger föga utrymme för tankar. Adventsmusik och belysningar ger ändå aningar om en kommande helg med avkoppling och kanske lite stillhet, det som vi så väl behöver i en brusande värld.

Jag är förstås inte den enda som känner en önskan att slippa i alla fall något av informationsflödet och pressen att hinna med allt det som förväntas. Jag kan släppa "bullbakskraven" (fast jag tycker det är avkopplande att baka!) och städning och julhandel kan man lägga på sin egen nivå. Men det är främst i arbetslivet de flesta har svårt att styra kraven och stressen.

I en liten recension av Jonas Thente i DN igår läser jag om essän "Trötthetssamhället" av Byung-Chal Han, som tryckts i flera länder och nu också i Sverige. Han säger bland annat att så kallad multi-tasking snarast är "en regression och vanligt bland djur som lever i vilt tillstånd" (citat Thente), och att vi lever i ett överdopat trötthetssamhälle. Ja, vad var det jag sa, är jag böjd att säga. Signalerna är tydliga och de som inte redan dignat under bördan kommer att göra det, så småningom. Om man inte stannar upp och väljer en annan väg, ett annat liv, ett annat sätt att leva, inte så att vi måste avsäga oss all teknik och all information, men så att vi använder det på rätt sätt, ett lagom sätt som också ger utrymme för ett liv med eftertanke och lugn samvaro.

Det känns gott att veta att denna essä blir spridd och uppskattad, och att vi tydligen är många som vill se andra sätt att leva. Boken kommer högt på min önskelista denna jul!