söndag 29 januari 2012

Neofil och stofil

Häromdagen hörde jag på Spanarna hur Göran Everdahl använde ordet neofil. Jag har aldrig hört ordet förut, men välkomnar det i min vokabulär! Att vara neofil innebär att man är överdrivet benägen att se allt nytt som mycket bättre än det gamla (Svensk uppslagsbok). Och jag ser många exempel på detta i min omvärld, där man verkar tänka att allt nytt per automatik är bättre än det gamla och att varje ny sak ska göra världen bättre och/eller människan lyckligare, klokare eller få ett enklare liv.

Men så enkelt är det ju inte. Utvecklingen går framåt vad gäller prylar, inte minst tekniska. Men människan är densamma, och det är vi som ska handskas med prylarna. Det finns också gammal kunskap som är värd att bevara. Att producera texter går inte alltid snabbare och enklare på en dator där det finns mycket som distraherar. Kunskap behöver bearbetas och den långsamma processen har sina poänger vid inlärning av t ex ord och sammanhang. Internet ger oss information, men kunskapen att hantera den är en annan sak. Det kritiska sinnet behövs, även inför ett slagord som "om du bara lyssnar efter vad folk vill höra skapar du aldrig något nytt". Nej, just det. Jag skulle i det nya vilja se att man bevarar det goda i det gamla, och inte okritiskt förgapar sig i ny teknik. Tekniken är medel, men inte mål, varken i skolan eller i samhället. Vi ska använda de medel som passar bäst i varje situation.

När man levt ett tag har man sett många nyheter komma och gå. Skeptisismen inför nyheter kanske växer, eller det kritiska sinnet som vill se vad vi har för egentlig nytta av det nya. Det innebär inte att man är bakåtsträvande, men att man har fått ett mer nyktert sinne inför det nya. Kanske blir man då betraktad som stofil, vilket leder in mig på det andra ordet som jag funderat kring de senaste dagarna. Jag skulle gärna vilja kalla mig för stofil, och det med stolthet! Men ordet används visst bara om män? Vad kallas en kvinna som är lite egen eller ett original? Kan inte kvinnor vara det? Även kvinnor måste få vara stofiler! Härmed bestämmer jag mig för att vara stofil, att ha mina egna åsikter och stå för att kanske vara motvalls, utan att vilja kallas motvallskäring vilket har en mycket mer negativ klang än stofil. Leve alla stofiler!

2 kommentarer:

  1. Haha, vilket underbart ord, det ska jag börja använda mot många av de inskränkta, teknikbesatta människor som jag som ung man möter. Det handlar väl kanske om kortsiktiga belöningar, kanske har teknikhypen blivit till ett beroende? Det behövs alltid något nytt, man behöver sin lilla kick revolutionerande teknikuppdatering, annars blir det plötsligt så obehagligt trist, och kanske gör "den tråkiga" verkligheten sig för påmind. Tänk när det inte finns något mer att förnya/förbättra, vad gör vi då? Jag skulle verkligen vilja veta det. Är det då vi börjar utforska världen på riktigt, och inte bara genom vetenskapens snäva ögon?

    På tal om nyheter gillar jag Thoreaus syn på det: "We rarely meet a man who can tell us any news which he has not read in a newspaper, or been told by his neighbor; and, for the most part, the only difference between us and our fellow is that he has seen the newspaper, or been out to tea, and we have not. In proportion as our inward life fails, we go more constantly and desperately to the post-office. You may depend on it, that the poor fellow who walks away with the greatest number of letters, proud of his extensive correspondence, has not heard from himself this long while."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Gillar verkligen Thoreaus klarsyn - "has not heard from himself"... säger allt egentligen.

      Radera