Jag har flera gånger betonat behovet av tystnad och lugn i min blogg. Kanske verkar jag då som en eremit som vill dra mig undan världen. Men så är det inte.
Samvaron med familj och goda vänner, då jag får skratta, umgås och prata, är förstås också oerhört viktig i mitt liv, liksom jag tror i alla andras. Glädjen i livet och åt livet är det som gör att tillvaron bär, och det skapar en grund att stå på. Utan kontakter är vi allena och har ingen att spegla frågor med eller finna stöd hos.
Det som saknas är ibland balansen. Med ett arbete som ofta innebär rätt mycket prat och "surr" kan huvudet bli väldigt trött och man behöver dra sig undan. Det är inte alltid i klassrummet som det känns mest surrigt, det kan lika väl vara i personalrummet eller arbetsrummet, där vi behöver kunna tala med varandra. Och i klassrummet kan en dag fylld med genomgångar, diskussioner och/eller muntliga läxförhör och uppgifter i längden bli påfrestande.
Det är då jag söker tystnaden, det är då jag vill dra mig undan och bara vara. Sen, när jag fått min egen tid, uppskattar jag desto mer de gåvor som familj och vänner är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar