Jullov och lugna dagar för mig att vila i. Dagar då jag gör lite vad jag vill och inte så mycket. Tid för promenader, att gå och plocka lite hemma, sova och vila. Läsa lite, skriva lite ... få vara mig själv och i mig själv. Sticka en stund samtidigt som jag ser ett eftertänksamt naturprgram, eller lyssnar på musik. Men hela tiden utan press eller stress, behovet att ständigt fylla tiden med aktiviteter finns inte. Nej, tvärtom vill jag fylla tiden så lite som möjligt dessa dagar.
Det finns ett annat jag som är fokuserat och aktivt, ett jag som är uppmärksam och noggrann, som gör en arbetsinsats och som visst trivs med det arbete jag har. Men detta jag får så sällan tid att reflektera över vad jag gör eller varför. Detta jag kan nästan gå under av trötthet efter en dag eller två på jobbet. Detta jag behöver lägga all ledig tid på just återhämtning och att vila i tysthet. Detta jag lever förstås (och är tacksam för att ha ett arbete), men styrs av andra - så som de flestas jobb förstås är.
Jag läser några ord som min pappa skrev i sin dagbok när han var något yngre än vad jag är nu. Han arbetade mycket, men sökte också stunder för avkoppling, i naturen, i dikt, musik och måleri. Han skrev: "Jag blev som en maskin/inlåst i vanor/och överhopad av slit."
Och jag tänker att allt går igen, att jag gör som han. Han insåg förstås, liksom jag, att han helst ville ändra på detta. Han fick aldrig möjlighet till det. Min önskan är att jag själv ska bryta vanor och kasta av mig slit, finna nya sätt att arbeta och mer tid att göra ingenting. Mycket tid "att leva" så som man själv vill önskar jag även alla andra detta nya år!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar