Gjorde två lyckade bokförvärv idag. Först bytte jag en bok mot Olof Lagercrantz "Vårt sekel är reserverat åt lögnen". Sen hittade jag en konstbok om Cezanne på Stadsmissionen, med bl a bilder av flera av hans konstverk.
Det ska bli särskilt intressant att läsa Lagercrantz-boken, som innehåller ett urval av hans artiklar från 1938 till 1993. Han är i mina ögon en mästare i att presentera författare, politiska skeenden och kulturliv. Jag tror även att han inspirerat mig rätt mycket, liksom jag fann att Anne Morrow Lindbergh gjort. Självklart har jag inte läst allt av honom, särskilt inte äldre artiklar. Men hans böcker om Dante och Strindberg är för mig fantastiska verk, och nog minns jag en del av hans senare litteraturkritik som alltid var tydlig och välskriven.
Lite märkligt är det förstås att upptäcka att jag nu går tillbaka till tidigare läsupplevelser. Rena berättelser och fiktion lockar mig inte som förr, det är som att jag redan läst alla intriger ... vilket jag förstås inte gjort. Den enda nya författare som lockar idag mig är Murakami, men så är ju hans berättelser så annorlunda mot alla andra. Hans magiska realism är fängslande och känns ny och spännande att läsa. Man kan ju undra hur Lagercrantz hade sett på hans verk?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar