"Man har bara sig själv"
Att påstå något sådant är förstås inte helt sant. Vi omges av medmänniskor som påverkar oss, stödjer oss eller bara finns där. Vi utbyter tankar och information med varandra. Och därmed är det också rätt att säga "no man is an island".
Men denna ö behöver också mogna och växa i ensamhet. De andra öarna ligger på sina platser, och hur de än försöker komma dig nära kan de aldrig förstå dig helt. Om tider blir bistra kan de bistå med råd och stöd, men aldrig rida ut stormen åt dig. Det måste du göra själv - och därför påstår jag att man bara har sig själv. Och, som Owe Wikström skriver i Långsamhetens lov, man måste först lära sig att stå ut med sig själv, för att kunna mogna. Att fly in i andra världar, må det vara böcker, filmer eller spel, blir kanske ett sätt att döva smärta och stoppa undan obehagliga tankar. Men de finns kvar där, och återkommer, ända tills du gått igenom dem ända ner till det svarta djupet. Därmed vill jag inte förkasta all form av fiktion, men jag tänker att var sak har sin tid, och lagom är bäst, i allt.
Sociologiskt talar man ibland, har jag lärt mig, om att man blir till i samband med andra. Jag tänker, att det är där man är initialt, kanske främst i barndom och ungdom men förstås även senare i livet. Det sker genom att man tar del av och får intryck från dem man möter, och deras ord och tankar kan bli pusselbitar när jag formar min egen värld.
Men mitt jag finner jag, som Erich Fromm säger, inom mig. Och detta jag måste jag låta komma fram. För min del handlar det om att ha luckor i tiden, s k egen tid, då jag kan komma tillbaka till mig själv och det som är viktigt för mig. En promenad i skog och mark, en meditation eller någon eftertänksam text eller musik är saker som ger mig sinnesro och "hemkänsla" i mig själv.
Nyss fann jag på vinden en gammal klassiker, Gåva från havet av Anne Morrow Lindbergh. Jag bläddrade lite i den och trots att tiden och miljön är en annan, känns den väldigt aktuell än i dag. Det ska bli spännande att läsa om den, nu 56 år efter att den gavs ut och ca 30 år efter att jag själv läste den. Då var jag ung ... men jag tror att tankegodset i den stämmer väl överens med hur jag tänker och tänkt om livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar