Mera om balans, eller "balansera mera"

Ordboken säger: Balans innebär jämvikt, men ordet kan också användas i betydelsen harmoni och behärskning. Speciella användningar är balanshjul i en klocka, eller balansräkning, men även de handlar om just jämvikt. Att ha gott balanssinne är viktigt för att kunna röra sig lätt och rätt i olika sammanhang, utan att snubbla eller falla.

Alltför ofta tycker jag att det saknas balans, eller behärskning, i debatter och diskussioner i media av olika slag. Vi blir så lätt arga på dem som inte tycker som vi, och tyvärr begränsar vi det ofta inte till åsikterna, utan går till personangrepp. De ska bort ur riksdagen, eller de ska inte få finnas, eller de borde förpassas iväg - "de" är här lika med människor som har andra åsikter än jag själv.

Men var finns balansen? Var finns medvetenheten om vad frågan gäller? Är det verkligen personerna jag ska angripa? Är det inte åsikterna? I en debatt ska och kan man inte alltid vara välbalanserad och ange alla argument för och emot, då blir det ingen intressant debatt. Diskussioner av alla slag innebär att testa tankar, bolla dem med andra, få mothugg och kanske ändra sig, eller övertyga den andre. Men fortfarande gäller, att vi måste vara klara över vad vi ska tala om. Personen som framför en åsikt, eller åsikten? För mig är valet självklart. I en demokrati borde det vara självklart. I ett mänskligt samhälle borde det vara självklart. Att gå till personangrepp är lågt, och vittnar mest om dåliga argument för sin sak.

Förra veckan läste jag om en Miss Universum-deltagare som bad om ursäkt för att ha tagit selfies tillsammans med konkurrenter från andra länder. Representanter från Israel och Libanon fanns på samma bild. Och? De tävlar ju i samma tävling! Många gånger har vi kunnat se makthavare med skilda åsikter och från motstridande länder på samma bild. Om de kan, varför kan då inte "skönhetsmissar"? Total brist på balans!

"Eftertanken kranka blekhet" talade Shakespeare om i Hamlets berömda dialog. Där var det beslutsamhetens friska färg som övergick i en sjuklig blekhet (krank betyder sjuk på tyska, ett inlån och minne från en mer tyskinfluerad tid i vårt land).

I ett snabbt samhälle, där nyheter flimrar förbi snabbare än tanken, finns föga tid för eftertanke om man snabbt vill kommentera, gilla eller dissa något. Ibland verkar folk inte ens ha läst ordentligt innan de tycker till. Jodå, det händer mig med. Läser rubriker och drar mina slutsatser, eller skummar texter med förutfattade tankar. Men om jag går tillbaka i och läser igen, kan jag upptäcka att budskapet var ett annat än jag trodde, att texten hade fler aspekter, att rubriken kanske bara var satt utifrån att fånga läsare, eller kanske satt i hast, utan tid till eftertanke.

En stunds eftertanke, för att slippa blekna efteråt, är vad jag skulle vilja se mer av. Eller helt enkelt att vi balanserar mera, men inte på en slak lina, utan på en som är spänd, med tydligt fokus på åsikter och innehåll i det som sägs.

Med höjd penna

Jag lever. Jag kan skriva. Jag kan skriva och säga det jag vill, tack vare tryckfriheten och den lyckliga omständigheten att jag lever här och nu. Född i Sverige, i en tid då kvinnor har lika stor rätt som män, och då tekniken gör det lätt att publicera tankar digitalt.

Jag är lyckligt lottad. Jag kan skriva. Inte med den vassa penna som skriver eller ritar satiriskt. Men jag kan, vill och måste stötta alla, som använder ordets goda makt, och inte våldets, för att sprida sina tankar. Vi ska inte kränka varandra, men den som har en maktposition får finna sig i att även bli kritiserad. Det ingår i jobbet. Det ingår i detta att vi vill att alla röster ska höras. Vi ska inte ha ett samhälle som endast jamar med, då makthavare säger eller gör något. Vi ska vara kritiska och analytiska, vi ska säga ifrån, säga hur vi tänker, granska andras åsikter och komma med egna idéer. Det är så vårt öppna demokratiska samhälle är och ska vara.

Våld hör inte hemma i en demokrati. Med våld ska aldrig ord och liv få kränkas eller dödas. Vi använder ordet och pennan, för att säga det vi tycker. Förtryck och terror hör inte hemma i en demokrati. De som skändar, förtrycker eller dödar bryter mot den öppna värld vi skapat. Därför är jag en av dem som idag symboliskt höjer pennan till försvar för den yttrandefrihet som använder ordet, och inte våld, aldrig våld, för att säga sin mening. Det är genom orden våra tankar får liv, det är genom orden våra tankar får spridning, det är genom orden vi kan mötas. Aldrig genom våld.

Några tankar om balans

Ett nytt år innebär att se framåt mot nya mål och möjligheter. Nyårslöften brukar jag inte avlägga, kanske för att jag menar att varje dag är en ny möjlighet att förändra sig själv, att lägga av med ovanor och tänka efter lite mer innan jag säger eller gör något. Många galen tunna kan hoppas i på grund av obetänksamhet, tyvärr. Då får jag tänka till och försöka minnas att tänka efter före, nästa gång.

Det nya året bär med sig ett växande ljus. Dagarna blir längre, om än inte särskilt märkbart ännu, men snart, snart kommer vi upptäcka att det inte är lika kolsvart när vi går till och från jobbet. För mig är bara det skäl nog att pusta ut. Den mörkaste tiden är över, och jag har klarat det igen!

Och med några dagars extra lugn har jag även fått tid att tänka i fred, och umgås lite mer. Man talar ibland om att ha egen tid, den tid då vi kan återhämta oss, en tid som för mig lika mycket kan innebära avkopplande aktivitet med de intressen man själv känner för, som tid att göra ingenting. Denna "ingenting-att-göra-tid" kan kännas tråkig, man kan bli otålig och frustrerad, kanske känna sig ensam, och ofta leder en stund i viloläge på soffan till att jag hoppar upp och gör någon av alla de saker som alltid finns att ägna sig åt.

Varje dag vet jag, att jag också behöver tid att bara vila, särskilt huvudet som så gärna fylls av för många tankar. Att ligga ner en stund och blunda var något jag förr hade svårt för på dagen, jag var alltför mycket uppe i varv och alltför medveten om allt jag egentligen borde göra. Nu har jag kommit mer i ro, och vet bättre när jag behöver sträcka ut mig raklång och tömma huvudet på tankar. Lite lugn musik (utan text) kan finnas med, och ibland lite enkel yoga.

Guidade meditationer har blivit om än inte dagliga, så ändå vanliga delar av min dag. Oftast på kvällen, för att varva ner. Jag började för ca 3-4 år sedan, och de meditationer jag då fick har lyssnats på otaliga gånger. Nu har jag hittat fler, och växlar också om med meditationsmusik eller tibetanska klangskålar. Det finns så mycket på youtube! Över lag är ju internet, trots nackdelar med digitala spår och risken för att bli uttröttad av alla intryck (som jag blivit), en välsignelse på många sätt. Och vi lär oss förstås allt mer att handskas med det. Total nedkoppling, som även ungdomar vill ha när de är i fjällen, enligt en artikel i DN häromdagen, tror jag kommer bli mer vanligt för att få balans i våra liv. Vi behöver ju inte göra allt samtidigt.