Med höjd penna

Jag lever. Jag kan skriva. Jag kan skriva och säga det jag vill, tack vare tryckfriheten och den lyckliga omständigheten att jag lever här och nu. Född i Sverige, i en tid då kvinnor har lika stor rätt som män, och då tekniken gör det lätt att publicera tankar digitalt.

Jag är lyckligt lottad. Jag kan skriva. Inte med den vassa penna som skriver eller ritar satiriskt. Men jag kan, vill och måste stötta alla, som använder ordets goda makt, och inte våldets, för att sprida sina tankar. Vi ska inte kränka varandra, men den som har en maktposition får finna sig i att även bli kritiserad. Det ingår i jobbet. Det ingår i detta att vi vill att alla röster ska höras. Vi ska inte ha ett samhälle som endast jamar med, då makthavare säger eller gör något. Vi ska vara kritiska och analytiska, vi ska säga ifrån, säga hur vi tänker, granska andras åsikter och komma med egna idéer. Det är så vårt öppna demokratiska samhälle är och ska vara.

Våld hör inte hemma i en demokrati. Med våld ska aldrig ord och liv få kränkas eller dödas. Vi använder ordet och pennan, för att säga det vi tycker. Förtryck och terror hör inte hemma i en demokrati. De som skändar, förtrycker eller dödar bryter mot den öppna värld vi skapat. Därför är jag en av dem som idag symboliskt höjer pennan till försvar för den yttrandefrihet som använder ordet, och inte våld, aldrig våld, för att säga sin mening. Det är genom orden våra tankar får liv, det är genom orden våra tankar får spridning, det är genom orden vi kan mötas. Aldrig genom våld.