Ordboken säger: Balans innebär jämvikt, men ordet kan också användas i betydelsen harmoni och behärskning. Speciella användningar är balanshjul i en klocka, eller balansräkning, men även de handlar om just jämvikt. Att ha gott balanssinne är viktigt för att kunna röra sig lätt och rätt i olika sammanhang, utan att snubbla eller falla.
Alltför ofta tycker jag att det saknas balans, eller behärskning, i debatter och diskussioner i media av olika slag. Vi blir så lätt arga på dem som inte tycker som vi, och tyvärr begränsar vi det ofta inte till åsikterna, utan går till personangrepp. De ska bort ur riksdagen, eller de ska inte få finnas, eller de borde förpassas iväg - "de" är här lika med människor som har andra åsikter än jag själv.
Men var finns balansen? Var finns medvetenheten om vad frågan gäller? Är det verkligen personerna jag ska angripa? Är det inte åsikterna? I en debatt ska och kan man inte alltid vara välbalanserad och ange alla argument för och emot, då blir det ingen intressant debatt. Diskussioner av alla slag innebär att testa tankar, bolla dem med andra, få mothugg och kanske ändra sig, eller övertyga den andre. Men fortfarande gäller, att vi måste vara klara över vad vi ska tala om. Personen som framför en åsikt, eller åsikten? För mig är valet självklart. I en demokrati borde det vara självklart. I ett mänskligt samhälle borde det vara självklart. Att gå till personangrepp är lågt, och vittnar mest om dåliga argument för sin sak.
Förra veckan läste jag om en Miss Universum-deltagare som bad om ursäkt för att ha tagit selfies tillsammans med konkurrenter från andra länder. Representanter från Israel och Libanon fanns på samma bild. Och? De tävlar ju i samma tävling! Många gånger har vi kunnat se makthavare med skilda åsikter och från motstridande länder på samma bild. Om de kan, varför kan då inte "skönhetsmissar"? Total brist på balans!
"Eftertanken kranka blekhet" talade Shakespeare om i Hamlets berömda dialog. Där var det beslutsamhetens friska färg som övergick i en sjuklig blekhet (krank betyder sjuk på tyska, ett inlån och minne från en mer tyskinfluerad tid i vårt land).
I ett snabbt samhälle, där nyheter flimrar förbi snabbare än tanken, finns föga tid för eftertanke om man snabbt vill kommentera, gilla eller dissa något. Ibland verkar folk inte ens ha läst ordentligt innan de tycker till. Jodå, det händer mig med. Läser rubriker och drar mina slutsatser, eller skummar texter med förutfattade tankar. Men om jag går tillbaka i och läser igen, kan jag upptäcka att budskapet var ett annat än jag trodde, att texten hade fler aspekter, att rubriken kanske bara var satt utifrån att fånga läsare, eller kanske satt i hast, utan tid till eftertanke.
En stunds eftertanke, för att slippa blekna efteråt, är vad jag skulle vilja se mer av. Eller helt enkelt att vi balanserar mera, men inte på en slak lina, utan på en som är spänd, med tydligt fokus på åsikter och innehåll i det som sägs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar