Nätets sötma

Det finns en otrolig lockelse i internet och alla dess möjligheter. Likt flugan söker sig till sockerbiten, eller nattfjärilen till ljuset, flockas vi idag kring digitala skärmar i en kanske fåfäng jakt på något nytt, något sött, något glatt och ljust - eller sorgligt att förfasas över.

Vad är det i internet som lockar och drar? Medan jag funderar över dess goda sidor, och samtidigt vet dess tidsslukande och ibland tröttande funktion på mig (alltför tröttande många gånger!), dyker det upp artiklar med förklaringar som visar att det inte bara är en känsla jag har, det finns också forskning som visar dess skadliga inverkan på hjärnan. Aftonbladet hade häromdagen en artikel baserad på en betydligt längre men mycket intressant artikel i The Guardian. De visar att multitaskande frigör skadligt stresshormon, och ständig uppkoppling påverkar hjärnan negativt. Samtidigt ger internetsidor oss många positiva kickar, vilka håller oss kvar i dess nät. Även detta förklaras i artikeln.

Så söker jag mer information och googlar ordet slösurfande, som AB använde i sin rubrik, och då blir det riktigt intressant! Toppnoteringarna ger helt motsatt bild: "Slösurfande ökar produktiviteten" menar ett företag som hänvisar till annan forskning, från för några år sedan. Det framhävs att vi behöver mikropauser och att då surfa vid datorn ses som välgörande avbrott, vilka "sannolikt leder till mer fokus och energi"(Jobbsafari).

Att avsändaren till budskapen har olika syften är uppenbart, men också att forskningen gått framåt. Det man "sannolikt" trodde var bra, och ville uppmuntra eller i alla fall godkänna, av anledningar som jag misstänker hängde ihop med bekvämlighet och aningslöshet, berodde nog också på en ovilja att verka bakåtsträvande, kombinerad med en önskan att få ut mesta möjliga produktivitet ur medarbetarna genom att låta dem, och uppmuntra dem till att, göra fler saker samtidigt, t ex surfa om privatsaker medan de väntar i telefon. Och den friheten kan förstås vara bra. Men hur går det om vi ständigt har flera saker samtidigt i huvudet? Uppenbarligen mindre bra.

För något år sedan läste jag Trötthetssamhället av Byung-Chul Han (se Om trötthet, kreativitet och självkritik). Nu har han kommit med en ny bok som heter I svärmen, tankar om det digitala. Han har ett vidare och mer filosofiskt perspektiv, där hela vårt samhällsbygge analyseras. Jag är ännu bara i början av att tränga igenom denna långa essä, men ville nämna den som ytterligare ett exempel på hur en forskare tar upp frågan om den digitala uppkopplingens påverkan på oss och samhället. Jag återkommer säkert till den i bloggen.

För övrigt är jag en av de få (fast inte ensam, det vet jag!) som har en smartphone men medvetet valt att inte ha internet i den. Jag vill inte vara ständigt uppkopplad, jag vill ha mina mikropauser utan internet. Istället ser jag ut genom ett helt vanligt fönster, eller på den helt vanliga gatan vid busshållplatsen, och får välbehövlig hjärnvila. Häng med i denna otrendiga trend, det är skönt att tänka på ingenting!