lördag 4 februari 2012

Lycka

Ibland blir jag så trött på alla mål och kunskapskrav i skolan, allt tal om framgång och effektivisering i samhället, allt fokus på välstånd och ekonomi. Vi upptas så mycket av detta i våra jobb och i media. Man måste ligga på topp för att lyckas, man ska ha höga betyg för att komma in på "rätt" skola, man ska sträva efter välbetalda jobb, familj, hus, möjlighet att resa all världen runt.

Men samtidigt vet vi nog alla, innerst inne, att det inte är där lyckan och glädjen finns. Häromdagen satt jag bredvid två tjejer på bussen, som hade så roligt åt något och som kommit in i den fas där man skrattar bara man tittar på varann. Det bubblade i dem, jag vet inte varför, men de brast ständigt ut i nya skrattattacker. Och jag tänkte att det var länge sedan jag själv skrattade så, alltför länge sedan.

En kompis gläder sig åt sitt lilla barns tittutlek, någon blir glad för ett vänligt ord ... det är där vi hittar det väsentliga i livet, inte i pengar och framgång.

Jag tror inte på konspirationsteorier, men nog är det lite märkligt att framgång och pengar så ofta betonas som det som ger lycka, i t ex media men även i politik, samhälle och skola. Och nog är det märkligt, att vi ska stressas att, medan vi ännu är yrkesverksamma, oroa oss för pensionen och tänka att vi måste jobba länge och mycket för att kunna ha god ekonomi när vi blir gamla. Men det gäller ju också att leva innan dess ... och då menar jag leva, på alla sätt.

Såklart är det arbetsgivares dröm att hålla folket dresserat till att jobba så mycket som möjligt. Kanske ser föräldrar betoningen på skolframgångar som ett sätt att veta vad barnen håller på med och styra deras liv. Hela statsmakten bygger väl på att vi alla, varje individ, på något sätt deltar. Skatter och avgifter behövs för att hålla samhället igång. Men hur mycket behöver vi?

Själv njuter jag hellre av en skön vinterpromenad än av en ny smartphone. Jag behöver, som alla andra, tak över huvudet och mat i magen. Men allt annat som är viktigt i livet finns inom mig och i gemenskapen med andra.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar