Jobb och pension

Hur mycket och hur länge kan och vill vi egentligen abeta? Ja, frågan har förstås massor av svar, beroende på vilket yrke vi har och hur det har frestat på mentalt och/eller fysiskt.

När jag först hörde om Fredrik Reinfeldts förslag om en pensionsålder på 75 år tänkte jag "åh, så bra, då fixar han väl så att det blir fler nedtrappningsjobb för sådana som mig, som känner att ett stressigt jobb börjar ta på krafterna och gärna skulle jobba i ett annat tempo". Men riktigt så menade han ju inte ... nej, det handlade ju om att vi ska jobba längre för att få lika hög pension som dagens pensionärer. Nu vet jag inte om vi behöver det. Kanske ska vi vara nöjda om vi har så vi klarar oss, med mat för dagen och någonstans att bo. Men att som Reinfeldt tro att man vid 55 är beredd att ta studielån för att omskola sig känns väldigt utopiskt, och att tro att man blir mer attraktiv för att arbetsgivaren kan ha nytta av en i 20 år istället för 5-10, det tror jag inte heller på.

Visst är det synd att arbetsgivare inte vill ta tillvara på den erfarenhet och kompetens man har vid mogen ålder, och vågar pröva även ett äldre oprövat kort i en ny bransch. Som det är nu känns det rätt hopplöst att tro att man skulle kunna byta jobb efter 50 ... jag kan själv vara hur förändringsbenägen som helst, men arbetsgivare tror inte det. Jag förstår att man måste jobba ihop till sin egen pension (själv tillhör jag tyvärr en årskull som betalar till både mig själv och till dagens pensionärer ...) men det vi behöver göra är att anpassa arbetsmarknaden så att fler känner att de orkar jobba länge. De slimmade arbetsorganisationer vi har idag, där färre ska göra mer, det tar så mycket kraft och ger så lite möjligheter att må bra även på jobbet.

Som av en händelse har DN haft en del intervjuer med personer som jobbar trots hög ålder. Och det är ju bra ... men de intervjuade hade ofta konstnärliga yrken, och/eller jobbade inte heltid. Jag föreställer mig att det gör väsentlig skillnad om man känner att man sysslar med något kreativt och givande, samt själv styr över hur mycket man arbetar. Om jag fick göra det, skulle jag också kunna jobba länge till. För att vara sysslolös är inte heller alltid ett paradis. Lagom jobb och lagom fritid, det är väl idealet!