Mina dagar och kvällar upptas av arbete och vila, terminen fyller livet och ger föga utrymme för tankar. Adventsmusik och belysningar ger ändå aningar om en kommande helg med avkoppling och kanske lite stillhet, det som vi så väl behöver i en brusande värld.
Jag är förstås inte den enda som känner en önskan att slippa i alla fall något av informationsflödet och pressen att hinna med allt det som förväntas. Jag kan släppa "bullbakskraven" (fast jag tycker det är avkopplande att baka!) och städning och julhandel kan man lägga på sin egen nivå. Men det är främst i arbetslivet de flesta har svårt att styra kraven och stressen.
I en liten recension av Jonas Thente i DN igår läser jag om essän "Trötthetssamhället" av Byung-Chal Han, som tryckts i flera länder och nu också i Sverige. Han säger bland annat att så kallad multi-tasking snarast är "en regression och vanligt bland djur som lever i vilt tillstånd" (citat Thente), och att vi lever i ett överdopat trötthetssamhälle. Ja, vad var det jag sa, är jag böjd att säga. Signalerna är tydliga och de som inte redan dignat under bördan kommer att göra det, så småningom. Om man inte stannar upp och väljer en annan väg, ett annat liv, ett annat sätt att leva, inte så att vi måste avsäga oss all teknik och all information, men så att vi använder det på rätt sätt, ett lagom sätt som också ger utrymme för ett liv med eftertanke och lugn samvaro.
Det känns gott att veta att denna essä blir spridd och uppskattad, och att vi tydligen är många som vill se andra sätt att leva. Boken kommer högt på min önskelista denna jul!
ja lagom är bäst
SvaraRadera