Gertrud

Hjalmar Söderbergs pjäs Gertrud som nu ges på Dramaten i Stockholm har med rätta hyllats i flera recensioner. Igår såg även jag den - såg, lyssnade och tog in. Jag påmindes om varför Söderberg tidigt blev en av mina favoritförfattare; en författare med särskild förmåga att med små medel och precist språk skildra människan och hennes tankar. Jag påmindes om ett antal fantastiska verk av hans hand: förutom Martin Bircks ungdom och ett antal oförglömliga noveller (eller historietter som han kallade en samling) är det främst Doktor Glas och Den allvarsamma leken som gjort Söderberg känd; samt pjäsen Gertrud. Hans vilja och känsla för att utforska både livets vägar och kärlekens väsen är såväl insiktsfulla som intressanta.

I Gertrud möter vi en kvinna som vågar sätta både sann kärlek och, i mer mogen ålder, även sig själv i fokus. Makt och ära är ingenting värt, för henne är det sanningen och att vara trogen sitt inre som är det väsentliga. Hon har älskat och hon har blivit älskad, hon har tagit emot kärlek av konvention och hon har upplevt både förälskelse, äventyr och äktenskap. Men att bli älskad tillbaka av den man själv älskar är inte givet. Och ska man då välja tvåsamheten? Ska man leva i en relation som bygger på att endast den ena älskar, och den andra spelar ett spel för att få gemenskap eller en position? Gertrud vet eller kommer fram till vad hon tänker om detta.

"Jag tror på köttets lust och själens obotliga ensamhet", är ett välkänt citat ur pjäsen. Och visst är det sant att vi alla innerst inne är ensamma. Även när vi umgås med andra kan vi uppleva ensamhet. Men vi kan också mötas i denna ensamhet, tala och öppet lyssna på varandra. Vi kan uppleva gemenskap på olika plan, i små och stora grupper. Vi kan också finna att ensamhet inte nödvändigtvis och i alla sammanhang är något ont. Det handlar nog om att komma till freds med sig själv och livets olika faser.

Slutligen vill jag ge en stor eloge till de fantastiska skådespelarna som i en förtätad pjäs, både vad gäller miljö och stämning, förmedlade detta mästerstycke. Det var stort att uppleva!