Igår såg jag sista delen av tv-serien om Palme, en serie som gav mig en del eftertankar. Det var för det första intressant att få återuppleva en tid, då jag själv var rätt ung. Vi påmindes också om att Palme var en stor politiker och att han fick mycket uppskattning främst för sin solidaritet med förtryckta länder. Han stod för fred och rättvisa och var en mycket skicklig talare. Han var dessutom make och familjefar, och säkert mycket empatisk och mån om att alla i landet skulle ha det bra.
Men jag minns också det som beskrevs i filmen, att han var illa omtyckt. Jag var själv en av dem som inte tyckte om honom, och jag minns att det på något sätt var naturligt att tänka så ... vilket är både konstigt och hemskt, tycker jag när jag nu funderar över det. Det var inte alls så att jag på något sätt gillade att han blev skjuten, nej det var en fruktansvärd händelse som berörde mig mycket illa. Men jag gillade honom inte ... varför?
För min egen del tror jag det lite berodde på att jag såg "sossarna" som makthavarna, det var de som bestämde och hade gjort så i många år. Jag var ung, inte alls revolutionär politiskt sett, men i opposition mot vuxna och sånt som stod för makt.
Jag undrar också om detta att Palme var så skicklig kan ha legat honom i fatet. Smart, intelligent, svår att överlista i debatter, kanske t o m lite segerviss i sin framtoning, van som han och andra sossar var vid att det var de som hade makten. Jag vet inte om han var arrogant, men han uppfattades så av många. Den man inte kan överlista eller bemästra på något annat sätt kanske man istället ogillar?
Tv-filmen gav inga svar på detta, utan beskrev bara situationen, och själv har jag inte heller några svar, bara detta obehagliga minne av hatet och avskyn mot en människa som inte alls förtjänade det han utsattes för, lika lite som hans familj. Minnet blir för mig en påminnelse om hur svårt vi ofta har att skilja en person från det han står för eller arbetar för, och att vi också alltför lätt dömer någon efter utseendet, istället för att se människan så som hon/han är. I ett inslag i filmen såg vi hur Palme själv inte ville "avrätta" någon p g a en felaktig handling, utan efterlyste humanitet. Själv blev han inte humant behandlad - och det gör mig beklämd, inte minst vetskapen om att jag själv var en del av det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar