onsdag 27 februari 2013

Andra meningar

Meningar kan vara av många slag. Det finns meningar som bildas av ord och som är menade att mena något. När vi inte förstår något kan vi fråga: hur menar du? Vissa meningar bär kanske ingen mening alls, det kan vara nonsens-meningar eller meningar som är så otydliga att de ingenting betyder för läsaren. Andra meningar kan vara så meningsfulla att de, i bästa fall, ger nya insikter och kanske ny mening åt något vi tidigare funderat över.

Vi talar också om meningar i betydligt större sammanhang än enbart ordsammansättningar. Vad är meningen med allt? Finns det någon mening i det som sker? Vad är meningen med livet? Jag tror att de flesta känner igen sig i dessa frågor, som berör livets innersta och nära villkor.

Meningen med livet som sådant funderar jag inte längre över, inte sedan jag för några år sedan läste Owe Wikströms ord om att älska livet mer än dess mening (blogginlägg 1/5 -12). Det innebär inte att det alltid är lätt att älska livet, som kan vara tufft och svårt. Vi har säkert alla dagar då det är svårt att känna varaktig glädje. Även det bästa av liv kan upplevas som meningslöst.

Frågan om det finns mening i det som sker är förstås omöjlig att svara på, och det finns säkert en mängd olika uppfattningar om det. Själv kan jag ibland tänka att det finns eller fanns en mening med något som hänt, men det kan ju lika gärna vara en efterhandskonstruktion. Dock kan jag intuitivt ganska ofta känna om det är rätt läge för något så att säga. Man "känner av" ord, stämningar och något som "ligger i luften" och försöker handla efter det. Men tyvärr finns det också många tillfällen då jag misslyckas, då intuition eller förmåga att handskas med en situation eller ett vägval fallerar. Ett vet jag säkert: jag tror inte att allt i livet är förutbestämt, utan att vi har våra fria val och ett "uppdrag" att handla så gott vi kan.

"Nog finns det mål och mening i vår färd - men det är vägen som är mödan värd" skrev Karin Boye. Att uppnå sina mål kan leda till att man känner en viss tomhet, innan man vet vad nästa mål kan vara. "Det är vägen som är mödan värd ..." En förutsättning är då att man vet vart man ska. Troligtvis måste man veta ungefär var man är också. Annars kan det bli som när jag och några vänner kört vilse och stannade vid en bensinmack för att fråga om vägen: "Vi vet inte var vi är och vi vet inte vart vi ska" blev frågan. Jo, vi visste vart vi skulle men eftersom vi inte visste vår position visste vi inte om vi skulle köra mot Göteborg eller Stockholm. När vi väl fått veta att vi befann oss i Laxå gick det mycket lättare för oss att hitta rätt väg!

Alltså, veta var man är och veta vart man ska - två förutsättningar för att ha ett mål och en riktning att gå mot. Och kanske är även den eventuella upplevelsen av meningslöshet en förutsättning för meningsfullhet, ungefär som man säger att upplevelsen av att något är tråkigt är en förutsättning för kreativitet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar