Näthat

Under veckan har media varit fyllt av mycket uppmärksamhet kring Uppdrag gransknings program om näthat mot kvinnor. Det är i och för sig inget nytt med näthat och hårda ord på nätet. Det har ju redan lett till stängda kommentarsfält och strängare regler för netikett, tyvärr välbehövligt i en värld där en del tycks tro att yttrandefrihet innebär rätten att säga vad som helst.

Det var oerhört starkt berörande att i tv-rutan få se och höra kvinnor läsa upp de grova hatord som skrivits till och om dem. Kvinnorna läste en efter en upp mail där män uttryckte sitt förakt för kvinnorna och deras arbete eller åsikter. Många av mailen innehöll hot om mord eller sexuella övergrepp av våldskaraktär. Det är svårt att förstå ilskan hos de män som skrivit detta, men den finns tydligen. Varför, frågar jag mig? Varför angriper man kvinnorna, istället för att sakligt diskutera frågan eller ämnet? Fegt, säger jag, fegt och uselt!

Som en följd av programmet har det diskuterats en mängd olika åtgärder från samhällets sida, bl a strängare lagar som ska göra det enklare att åtala den som kränker och hotar andra på nätet. Idag är det lätt att gömma sig bakom en anonym fasad, och många uttryck som jag tycker är kränkande är visst inte åtalbara med gällande lagstiftning. Bra om man ändrar på detta!

Men problemet är ju egentligen inte nätet och möjligheten för var och en att uttrycka sig, eller att vi kan nå många på ett enkelt sätt. Lagar kan vi ändra, men räcker det? Problemet är ju i grunden vad det är som gör vissa män så hatiska mot kvinnor? Jag tror i och för sig att många män också utsätts för hot och hat, men inte av samma karaktär. Jag har i alla fall inte hört att någon man hotats att bli sexuellt förnedrad. Varför hatar vissa män starka kvinnor? Varför tror vissa män att det är ok att förnedra kvinnor, bara för att de är kvinnor?

Det är sorgligt och bedrövligt att vissa inte har den inre spärr som säger att man inte får hota andra eller uttrycka sig hatiskt. Det är förfärligt att några tror att hat och hot är rätt väg att gå. Jag saknar ibland den kanske gammaldags moral som sa: "Om du inte har något gott att säga, kan du vara tyst". Och som minsta krav på oss som medmänniskor borde gälla att aldrig angripa någon som person, utan att vi ska kunna prata sakligt om olika ämnen och åsikter.