Lite om att skriva och läsa, just idag

Skrivandet kan öppna nya dimensioner som gör text och litteratur än mer levande och intressant, på ett sätt som jag inte riktigt varit medveten om förut. I onsdags var det näst sista gången på den skrivarkurs som jag går på, en kurs som inneburit både många nya kunskaper och råd om skrivande, och mycket givande diskussioner om de texter vi har med oss dit, eller skriver som övningar. Inte minst detta att tala om varandras alster är så spännande och kul, och det är fantastiskt att få ta del av de andra gruppmedlemmarnas verk. Så olika och så mångfacetterade, och så duktiga skribenter ... jag är imponerad och lär mig massor både av kursledaren och de andra deltagarna.

Jag var förr mest en läsare som plöjde böcker men jag blev så småningom alltmer sparsmakad. Jag upphörde nästan att läsa för handlingens skull och fokuserade mer på språket och bilderna som författarna skapade. Böcker måste numera ha mer än en spännande berättelse för att fängsla mig och få mig att vilja läsa ut dem. Många böcker bär också på budskap och insikter, kanske sådant jag redan anat eller insett men som får ny kraft genom en annans ord - det är fint och upplyftande. Att veta att andra tänker som en själv känns alltid gott!

Men framför allt slogs jag häromkvällen av hur själva skrivandet och detta att tala om de texter vi själva skriver ger mig nya perspektiv på texterna och varför de fängslar och griper tag i läsaren (eller inte). Jag har läst litteraturvetenskap, jag har läst massor av böcker och bokrecensioner, jag har läst böcker om läsning och om skrivande, men när jag nu också ägnar mig mer åt att själv skriva texter med tanke på karaktär, konflikt, scen och annat, tycker jag mig komma närmare texterna på ett nytt och annorlunda sätt. Det är som att jag genom att träna mitt skrivande också läser texter mer inifrån, istället för enbart utifrån. Det är en spännande och väldigt rolig upptäckt, och en oväntad bonus till både mitt läsande och skrivande!