Jag hör rätt ofta att man föraktfullt talar om att någon "bara söker bekräftelse". Det kan gälla en s k "wanna-be", eller någon som bloggar (har dock inte själv fått såna kommentarer!), eller dem som har oräkneliga dejter eller söker uppmärksamhet på annat sätt.
Och jag undrar: vad är det för fel på att söka bekräftelse? Är det inte vad vi alla vill ha? Vi vill bli sedda, helst som de vi är, och i brist på det kanske som de vi tror att andra vill vi ska vara ... Att ha ett jobb ger yrkestillhörighet och bekräftelse på att ens arbetskraft behövs, att ha relationer av vad slag det än må vara ger bekräftelse på att vi finns i ett socialt sammanhang, osv.
Kanske ligger det avundsjuka eller missunnsamhet bakom. Men då tänker jag att vi kan befria oss från sådana tankar, och istället se på varandra med öppet och positivt sinne. Vi kan bekräfta varandra genom att säga hej, genom att le åt någon, genom att visa att vi bryr oss om varandra. Låt oss släppa talet om att andra söker bekräftelse, och istället helt enkelt bekräfta varandra genom att visa omtanke och uppskattning!
Så sant! Det är tydligen fult att söka bekräftelse. Man förväntas vara självsäker och självständig, annars ska man som sagt föraktas. Kanske är det rädslan att ge bekräftelse som leder till att vi istället avhyser det med förakt?
SvaraRaderaJa, rädsla är kanske, tyvärr, ett hinder i våra möten med andra. Man kan vara rädd att tappa ansiktet, visa hur man tänker och känner, eller att stå för en för andra obekväm åsikt. Kanske krävs det trygghet i sig själv, och mod, för att bekräfta andra.
SvaraRaderaDock hoppas/tror jag att man lättare bekräftar andra i kärleksförhållanden, det ingår väl i kärleksbegreppet tänker jag.