När man som jag skriver en blogg har man förstås olika utgångspunkter och tankar kring vad man vill få fram i sin text. En del bloggare skriver rena dagboksanteckningar, andra skriver kommentarer kring en mängd olika aspekter, nyheter, intresseområden mm.
Att man utgår från sig själv i sitt bloggande är nog rätt självklart. Så är det för övrigt i de flesta texter som inte är rent vetenskapliga. Romaner, krönikor och lyrik utgår väl alla på något sätt från författarens egna tankar. Att en blogg definieras som dagbok på nätet betyder däremot inte för mig att min egen blogg automatiskt är helt självbiografisk. Jag utgår ofta från sådant jag ser och läser omkring mig, men vill skriva så att texten kan omfatta andra också.
Därför kan det vara så, att jag tar mig själv som exempel, och kanske utlämnar mig själv, samtidigt som jag vill att andra ska känna igen sig i det jag beskriver. Vi är ju alla människor och innerst inne rätt lika. Vi vill uppleva kärlek och glädje, vi behöver näring både mentalt och kroppsligt, vi lever våra liv från födelse till död och möter många likartade upplevelser. Därför, kära läsare, vill jag dela tankar med er, tankar som jag tänker berör fler än mig själv. En personligt skriven text behöver inte vara privat, en tanke som jag tar upp behöver inte vara det som berör mig mest i livet utan kan vara något jag tror jag kan dela med andra, kanske inspirerat av något jag hört eller sett. Ibland kan jag hårdra något för att försöka vara tydlig. Undertoner kan finnas, men de är nog sällsynta, min tanke är mer att försöka skriva tydligt, samt att prova hur en tankekedja bär och vart den bär iväg.
Rubriken för dagen kommer från en låt av Cornelis Vreeswijk, en låt vars text inte passar så bra in varken på mig eller det jag skriver. Jag tyckte bara att just de två orden kunde passa för detta inlägg, utan vidare baktanke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar