Det är en underbar sensommarsöndag. Solen skiner över vårt vackra land och en behaglig värme omger oss. Jag känner mig tillfreds med livet och tar en liten cykeltur.
Så kommer jag förbi en station där jag ser att trafiken är inställd mellan ett par stationer på grund av olyckshändelse. Dagen får en ny ton av moll, då allvaret i livet gör sig påmint. Olyckor händer, det vet vi. Men olyckor vid tågsträckor har tyvärr ofta en tragisk bakgrund.
Varje olycka är en för mycket. Men att jag dessutom tycker att man allt oftare hör om olyckor vid spår gör mig beklämd. Jag vet förstås inte bakgrunden till alla dessa "olyckor", men ibland får vi veta mer om en olycka och förstår att någon valt att sluta sitt liv framför ett tåg. Då frågar jag mig: Vad är det som händer i vårt samhälle? Varför är vi så dåliga på att ta hand om varandra?
Livet är skört, och en dag som denna känner jag än mer vikten av att vi måste vårda och vörda det. Vi måste stötta varandra och finnas till för varandra, så att alla kan känna att livet är värt att leva och att varje dag är en gåva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar