Pappersmänniska

Jag är en pappersmänniska. Papper omger mig i form av böcker, tidningar, anteckningsblock, tapeter på väggar, hushållspapper, servetter med mera.

Jag läser helst på papper, skriver gärna anteckningar på papper, uppskattar papperets möjlighet till överblick och snabbt bläddrande. Det tryckta ordet känns beständigt, det skrivna finns där lika beständigt så länge jag vill. Jag kan stryka över, radera, ändra och anteckna snabbt och enkelt med ett penndrag.

Jag läser och skriver mycket även digitalt. Det jag skriver där glider så småningom bort i fjärran och ersätts med nya ord, om det gäller sociala uppdateringar eller mail. Bloggens ord står kvar så länge nätet lever, men "högen" av worddokument i datorn blir lätt otympligt stor och blir kvar till en sysslolös dag då man hittar sina ord, från en tid man knappt minns. Det är gömda dokument, som ingen utan min kod kommer läsa efter mig, till skillnad från de brev och anteckningar vi kan hitta efter våra förfäder.

Det jag läser digitalt är lika beständigt som det tryckta, men känns mer flyktigt och svårfångat - samtidigt som det ofta är lättare att återfinna med hjälp av sökfunktioner. Ändå, när fönstret där orden står släcks, eller jag bläddrat vidare i min e-bok, då är det som att de orden inte finns kvar på samma sätt som de tryckta och pappersskrivna.

Kanske är det bara en vana grundad i min miljö och uppväxt. Kanske kommer en sådan vana helt försvinna för nya generationer. Innan vi hade papper och tryckta böcker, var det muntlig tradering (tradera = överföra muntligt, icke att förväxla med företaget som bygger sitt namn på det engelska ordet) som förde berättelser och kunskap vidare. Det ledde säkert till små, kanske omärkliga ändringar, eller att budskapet blev ett helt annat efter ett antal traderingar. Med tryckta böcker fick vi ord som stod kvar så som de var menade från början - och nu har vi artiklar på media där vi själva kan gå in och ändra "sanningen" till det ibland orimliga, som den sida som hävdar att hästar inte finns.

Frågan är om detta kommer förändra vårt sätt att tänka och använda hjärnan? Forskare har redan konstaterat att våra minnen är sämre, då vi idag inte behöver minnas på samma sätt, allt finns ju att söka. Så kanske är det andra funktioner i hjärnan som kommer utvecklas mer, när orden mestadels finns i etern istället för på papper. Kanske blir det andra talanger och begåvningar som får tillfälle att växa fram, så att ingen så småningom saknar det tryckta och på papper skrivna ordet. Själv har jag svårt att tro det, men det säger kanske mer om mig än om mänsklighetens förmågor.