Bok- och biblioteksmässa ... det räcker med de orden för att få mig att börja drömma om att åka dit. Ändå dröjde det ända till i år innan jag kom iväg till denna mässa i Göteborg. Det var en mångsidig, stimulerande och omväxlande upplevelse!
För mig var det inte de olika mässtånden med sin under eftermiddagen växande trängsel som lockade. Där kunde man visserligen göra fynd och botanisera bland all slags litteratur som man kanske inte ens visste fanns, men min bokhunger och samlarlust är inte som förr. Jag vill inte fylla på mina bokhyllor, utan snarare rensa ut så att jag bara behåller de mest värdefulla böckerna. E-böcker är praktiskt, och pocketböcker billiga. Och så finns ju bibliotek!
Nej, det var seminarier och öppna debatter som lockade mig mest, samt att befinna mig i en värld full av kultur och litteratur, med bokintresserade, öppna, spännande människor som ville tala om och dela med sig av det fantastiska som finns i ordet och språket.
Lärorikt och med massor av möjligheter att lyssna på intressanta författare och journalister var det inte minst i DN:s monter, där ett digert program avverkades och där jag flera gånger blev stående för att lyssna, mellan de seminarier som jag valt ut i förväg. Seminarier som handlade om läsning, om hur vi ska stimulera intresset för läsning och öka läsförståelsen främst bland unga, och om den litteraturutredning som presenterades dessa dagar. Intressant och med många kloka ord, men det väckte också frågor och tankar hos mig.
Ja, pojkar läser inte så mycket konstaterades det. Jo, vi vet det. Men hur ska man handskas med det, frågar jag mig? Ett svar kom Petter med, rapparen som just kommit med en bok, och som själv började läsa på allvar först i vuxen ålder. Hans förslag är att man går via rap och musik - bra! Vi måste finna fler ingångar till läsning. Men Petter är också ett exempel på att det aldrig är för sent att ta sig in i böckernas värld.
Det talades också mycket om att man ska väcka lust till läsning och böcker. Men måste man ha lust att läsa, för att göra det? Vi bokälskare kanske tänker att alla ska känna samma glädje i orden, men jag är inte säker på att det är rätt utgångspunkt. Varför vill vi att läsförståelsen ska öka? Det är väl för att alla bättre ska kunna tillgodogöra sig text, och förstå vad de läser? Ett slags demokratiuppdrag, så att säga. Utan den kunskapen är det lättare att bli lurad både som konsument och väljare, svårare att utbilda sig och sköta ett arbete som innebär textkontakt, besvärligare att förstå omvärlden. Då undrar jag, om det inte räcker att säga att man ska och behöver träna sin läsförståelse, och att man tränar de olika lästekniker som finns, med frågeställningar, diskussioner och samtal om texter, precis som man tränar löpning för att få god kondition, eller borstar tänderna för att behålla sitt leende och sin tuggförmåga. Varför fokusera på att det ska vara lustfyllt?
När jag diskuterar texter med elever undviker jag värderande ord, och recensioner är förbjudna, eftersom jag anser att sådana omdömen lätt döljer själva texten och sätter gränser för textförståelsen. Det spelar ingen roll om man gillar texten eller inte, man kan och ska prata om den och lära sig att förstå den bättre oavsett hur bra eller dålig den är! Jag njuter av att se elever försvinna in i texter och fastna i en annan värld, men det är inte det läsundervisningen handlar om. Den handlar om att bättre förstå och tolka budskap, språk och de handlingar och personer som beskrivs. Om det sen upplevs som kul och lustfyllt att läsa så är det förstås en bonus, men det kan väl inte vara målet? Målet måste vara att kunna tillgodogöra sig en texts olika dimensioner och nå bra eller mycket god läsförståelse, trots att det kan upplevas som lika jobbigt som ett maratonlopp (eller jobbigare, beroende på vem du frågar!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar