Äntligen kan vi njuta av värme efter ännu en lång, kall vinter! Mitt lov inleddes med en skön och solig ridhelg med goda vänner. Inget (tror jag!) kan ge en sådan avkoppling som att till häst genomströva naturen, oavsett om det går i skritt, trav, tölt eller galopp.
Dagar som ger tid till eftertanke har jag annars alltför lite av, trots att det är något som jag verkligen prioriterar. Tv-tittande har nästan ingen plats alls i mitt liv numera, inte heller läser jag lika mycket skönlitteratur som förr. Att koppla av, finna ro och göra ingenting är vad jag vill och behöver på kvällarna, och visst blir det ofta så, när jag kommer hem och är helt slut, och inte orkar annat än att tömma huvudet. Och det får räcka så ... eftertankarna får vänta till loven, eller helgerna, i bästa fall.
Mina arbetsdagar är fyllda av liv och ljud, stress mellan olika uppgifter och ett allmänt högt tempo ... och nog skulle jag även på jobbet vilja ha mer tid till reflektion. Men det saknas, liksom jag tror det gör på många arbetsplatser. Om det finns en stund som är ledig, behövs den för att pusta ut, helt enkelt.
Ibland tänker jag att så har väl arbetslivet varit för många, genom alla tider. Folk slet hårt förr, kanske 12 timmar kroppsarbete per dag. Men ändå: jag inbillar mig att det inte var samma höga tempo som vi har idag, ett i många stycken omänskligt tempo, som alltför ofta leder till psykisk utbrändhet, där människor inte får vara människor, där man inte kan/får vara svag, där man hela tiden förväntas högprestera. Det går ett tag, det går kanske i flera år, men att fortsätta så tar på krafterna.
Just nu har jag ändå några lediga dagar kvar att vila upp mig på, innan jag måste rätta och bedöma en del elevuppgifter. Det är sällan man är helt ledig som lärare, fastän det är lov!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar