Vi tar på oss en mask genom de kläder vi väljer. Det är ett sätt att visa vem man är, men kan också vara ett sätt att hålla ihop sig själv, visa en yta som ser bra ut medan det inre är trasigt på olika sätt.
I tonåren, som ju är en brytningstid, var kläder och utseende mycket viktigt för mig. Att se bra ut betydde att man blev sedd. Kläderna markerade också vilken grupp man ville tillhöra, och så är det förstås fortfarande. Men kläderna hjälpte också i en tid då jag sökte mig själv, ett putsat yttre gav självförtroende och yttre styrka.
Det känns som att jag är lite i samma situation nu. Lite beroende på att min ekonomiska situation gradvis blivit bättre så köper jag mer kläder än förr. Men det är också så att mitt yttre blir ett sätt att klara dagen. Jag planerar ofta vad jag ska ha på mig på ett helt annat sätt än förr, då brukade jag på morgonen öppna garderoben och på plats undra vad jag skulle dra på mig. Det var inte så noga då, jag hade några uppsättningar som jag varierade, och det var ok så.
Idag ger det mig glädje och tillfredsställelse att välja och kombinera olika kläder, och att redan på kvällen tänka på vad jag ska ta på mig nästa dag. Jag känner också större självförtroende och säkerhet på jobbet, och när jag t ex har kavaj på mig känner jag att jag inger större respekt och lugn inför klasserna.
Samtidigt känner jag det som en mask jag tar på mig, genom att ha snygga kläder kan jag dölja ett inre som är osäkert på vart min väg går, ett inre som har behov av ett lugnare arbetsliv och som längtar efter att slippa spänningshuvudvärken. Jag skapar en bild som inger säkerhet, men jag är osäker och kanske känner mig svag innerst inne. Mitt yttre blir ett sätt att dölja mina tankar och känslor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar