Läste en mycket intressant artikel av Jonas Thente idag, där hela Passionshistorien fick en ny vinkel, i alla fall för mig. Han angrep evangelierna utifrån hur dagens journalistik fungerar, och knöt ihop det hela mycket väl, utifrån vår svaghet för fiktion och berättelser. Absolut välskrivet och klokt presenterat! Och visst är det så att vi alla behöver leva i annat än i vår yttre verklighet, vi behöver fantasi och drömmar. Jag menar också att vi kan uppleva känslan av andra verkligheter, när vi öppnar vårt sinne för dem.
I Långfredagsmorgon med Kerstin Wixe 22/4 talades det bl a om yttre och inre verkligheter, om världsbilder och hur vi skapar dem. Lasse Berg talade t ex om att vi har förmåga att skapa inre "Vi"-n där vi innefattar familjen, landet etc ... och om vi tänker att vi är goda, blir vi det. Inga-Britt Ahlenius tog upp att de som kommer med nya världsbilder från t ex resor, de uppfattas som hot. Själv skulle jag utvidga det till att de som väljer andra sätt att leva eller tänka än bland de som lever omkring dem, kan upplevas som hotfulla och angripas på olika sätt (mest verbalt, troligen).
De drömmar vi har, de tankar vi har, kan likaväl som fiktion i form av böcker och filmer ge oss extra dimensioner att leva i, världar som kan kännas väl så verkliga som den värld vi ser omkring oss. Betyder det att man är verklighetsfrånvänd, om man ser dessa världar som stimulerande inslag i sitt liv? Nej, det tycker inte jag. Den yttre verkligheten kan behöva kompletteras med inre världar där vi kan drömma och finna fler dimensioner av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar