Ord ord ord

Idag har jag producerat en mängd ord. Eller rättare sagt, jag har inte producerat dem själv, utan jag har klippt ihop dem från färdiga dokument. Det är nämligen så vi ska framställa arbetsplaner för vår undervisning enligt de nya kursplanerna. Ja, inte enbart förstås, vi ska även konkretisera (som det heter) de förmågor som undervisningen syftar till att utveckla. Men mycket av arbetet blir ett hopklippande av färdiga meningar. Det finns t o m en särskild länk för "klipp o klistra" på Skolverkets hemsida.
    Självklart är det jätteviktigt och bra att vi idag (liksom igår) tydligt vill visa eleverna vilka kunskapskrav de ska uppfylla för olika betyg! Tydlig dokumentation kan aldrig vara fel, tydliga mål är viktiga att ha, och ingen ska behöva sväva i ovisshet om varför de fått ett visst betyg.
   Problemet är bara, att de dokument, som vi blir ålagda att skriva har ett upplägg som gör dem alltför ordrika och komplicerade. De som skapat mallen för dessa planeringar verkar ha glömt bort vem man vänder sig till - nämligen elever! De är inte så intresserade av att läsa långa ordmassor om syfte, innehåll och bedömning. De vill veta vad de ska göra, och de vill gärna ha bra betyg - men om vi vill konkretisera och hjälpa dem till det behöver vi hitta en annan väg än att gömma oss bakom en massa ord.
   Det skulle kunna vara en intressant uppgift att "översätta" alla kunskapskrav för alla moment i mina ämnen till vettig svenska, anpassad efter målgruppen barn/ungdom, och efter en mall som de kan ta till sig. Men det tidskrävande arbetet finns det visst inte resurser till i dagens skola.
   Så länge jag har jobbat i skolan, sedan 2000, har vi gett eleverna målbeskrivningar och information om vilka kunskaper som krävs för olika betyg. Lika länge har vi hört larmen om att svenska elever får sämre och sämre kunskaper. Tydligen har det arbete vi lagt ner inte gett frukt.
   Jag vet vad jag behöver för att inspirera elever: det är tid för förberedelser av vettiga lektioner med uppgifter anpassade till just den gruppen av individer (och ofta flera individuella lösningar i varje klass). Det är egen inspiration genom att få tid att reflektera, fundera, testa, bolla med kollegor, läsa hur andra gjort, etc. Det är framför allt luft omkring mig, där tankar kan födas och växa. Det är inte en massa ord som skymmer vårt verkliga uppdrag ...
   Jag har hört uttrycket bokstaven dödar. Trots att jag själv kan bli ordrik, och gillar ord, så tänker jag att det ligger något i det. Om vi binder oss alltför mycket vid skrivna ord, kan vi förlora det häftiga i fria tankars svindlande upplevelser, och då menar jag tankar som lever, skapar och är kreativa. Jag tror att glädje och lust att lära är mångfaldigt mycket viktigare för framgångsrikt lärande, än ordrika dokument!
   Dessutom: litar man inte på att lärarna redan vet vad vi gör? Jag ser detta dokumenterande som ett misstroende emot mig som lärare. Jag vet vad jag gör, jag har tydliga planeringar, jag kan motivera alla betyg jag sätter. Jag känner tyvärr inte att dokumentraseriet ger mig inspiration eller större arbetsglädje, istället tynger det mig och skymmer det som är kärnan i mitt yrke: eleven.