Detta med att ha ett eget rum, fysiskt eller mentalt, är säkert viktigt för alla. Själv har jag nog alltid sett till att ha lite "egen" tid, och självklart förstår jag att även andra har sådana behov. Virginia Wolf skrev t ex boken "Ett eget rum", som handlar om just det. Och i somras hamnade jag vid ett radioprogram där bl a Märta Tikkanen diskuterade behovet av att finna tid och rum för skrivande.
Jag kan inte säga att jag saknat ett eget rum, även om jag ibland känt att jag ville få mer tid att skriva och fundera. Men åren med familj, de underbara småbarns-och tonårsåren, de var så fulla av annan glädje att jag inte saknade något. Jag trivdes med livet som det var!
Nu är jag i en annan fas, då jag har mer tid till att fundera och även till att skriva ner en del tankar. Det är ett rätt så lugnt liv, i alla fall under lediga dagar. Idag lördag gick jag också en lång skön promenad i värme och sol. Det var en härlig promenad som gav ro och frid. Sådana här stunder blir än mer värdefulla för mig under arbetsveckor då jag omges av många människor och av mycket prat och ord.
Och kanske är det så vist ordnat, att just när vi blir äldre och inte har samma kraft och energi, då får vi mer lugn omkring oss, mer tid till att fundera över hur vi levt och hur livet är. Och livet är en spännande resa! Kanske finns det också någon mening med att jag nu en tid får leva i större ensamhet än jag egentligen vill. Men var sak har sin tid, och "när det är tid att vänta, finns inget annat att göra" som Murakami så träffande skriver i Fågeln som vrider upp världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar