En lång sommar börjar dras mot sitt slut. Vi har ännu några veckor kvar av sommarmånaden augusti, men när jobbet börjar igen nästa vecka blir livet lite annorlunda. Mer inrutat, fler uppgifter som ska hinnas med ... men jag har något med mig in i hösten, minnet av en lång bra sommar. Och visst hinner man med ganska mycket under ett sommarlov!
Min resa till Provence var väldigt bra på många sätt. Jag fick åka tåg genom Europa, som jag länge drömt om, jag fick uppleva Frankrike och Provence i stilla takt, jag fick lugn och ro för tankar att mogna och djupna. Att vara helt ensam under en vecka, på främmande ort och utan kontakt med yttervärlden via telefon och dator, gjorde att livet skalades av och det blev lättare att se vad som är väsentligt. Att stå ut med sig själv, som en god vän sa, och att stå ut med att vara ensam, det ger tyngd och trygghet. Många stunder ägnades åt att skriva, några åt att läsa, och mycket tid gavs att bara sitta och vara, betrakta livet från ett cafébord, en parkbänk eller ett tågfönster ... att på något sätt vara med i en slags gemenskap men ändå vara utanför, en betraktare, är så avkopplande. Det blir en kravlös tillvaro som ger utrymme och inspiration åt tankar.
Några dagar under sommaren har också ägnats åt möten med de som finns nära mig, som t ex syskon och deras familjer, men även några vänner. Här finns ett sammanhang där jag hör hemma, och glädjen och godheten i dessa möten bär jag också med mig.
När höstterminen snart börjar vill jag minnas min sommar, men också se framåt. Planer har börjat gro, drömmar som jag långsiktigt vill förverkliga. Viktigast är dock att leva i nuet, leva och njuta av livet och det goda det ger mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar