söndag 23 september 2012

Femtio nyanser

Den mest omtalade boken idag är nog Fifty Shades of Grey, eller Femtio nyanser av honom som den heter på svenska. "Alla" läser den, eller nästan ... för mig har det räckt att läsa om den för att inse att jag inte vill lägga min lästid på sådant. Inte för att jag är pryd, jag tycker absolut att man ska kunna skildra, läsa och skriva om sex i alla slags litteratur, och det har man också gjort sedan urminnes tider. Sex är en naturlig del av våra liv, alltså är det naturligt att även det skildras.

Det jag ogillar starkt är delvis att kvinnan där, som jag förstått det, underkastar sig mannen på ett sätt som jag trodde vi lämnat bakom oss för länge sedan. Hon är även en kvinna som tror hon kan omvända mannen till att bli annorlunda, och som sådan kanske hon är ett bra varningsexempel. Men framför allt är det de många inslagen av våldsam sex av råaste slag som jag vänder mig emot. Att det dessutom verkar framställas som att kvinnan innerst inne gillar det, nej det får det att vända sig i magen på mig och undra vart vi är på väg. Gränsen mot våldtäkt, ursäktad med att hennes nej nog var ett undertryckt ja, verkar svag.

Sex är en naturlig följd av kärlek, och ett innerligt uttryck för en närhet som förenar två människor. Hur man kan kombinera detta med våld och hårda tag, med "fisting", bondage och annat, det förstår jag inte. Det är sorgligt om människor inte kan njuta av sk "vanlig" sex där båda parter deltar med kärlek och ömhet, utan att vara "ömma" av hårda tag efteråt. Är det så idag, att man vill ha häftigare och kraftigare upplevelser överallt? Råare filmer, våldsammare sex, mer elaka ord på fotbollsläktare ... det gör mig både lite rädd och ledsen.

I dag läste jag om en ny tidskrift i USA som kommer i spåren av boken. Den vänder sig till tjejer och ska bl a lära ut hur man delar ut dominerande smisk ...  varför?  Sex borde väl vara en jämlik upplevelse, där ingen vill dominera den andra, och ingen ska underkasta sig. Är jag en anakronism, ett ufo med romantiska drömmar? Jag hoppas det inte är så, och tror att det är viktigt att sådana röster som mina hörs.

Det finns så mycket fint i vår värld också, så mycket äkta kärlek - jag vill värna det liv där vi lever med full respekt för varandra och varandras olikheter, där vi inte vill göra varandra illa utan lever i glädje och nära samvaro.


Och om någon som läst boken anser att jag missuppfattat den (jag har läst en hel del om den, och hört/läst intervju med författaren så jag tror min uppfattning är rätt välgrundad) eller ser annorlunda på saken, så finns kommentarsfältet öppet. Även för de som håller med, förstås!

2 kommentarer:

  1. Har inte läst boken men håller med dig i ditt resonemang.Känner ingen större lust att läsa den heller. Kärlek är väl så mycket mer än en beskrivning av den fysiska akten!!

    SvaraRadera
  2. Måste göra ett sent tillägg nu när jag talat med en som läst boken och som är inne på del tre (eller uppföljare 2).
    Det var mycket intressant att få ta del av hennes beskrivning och uppfattning, som skilde sig från den jag fått efter att ha läst recensioner och sett författaren i en intervju på tv. Tydligen är den kvinnliga huvudpersonen betydligt starkare än jag trodde, och icke alls ett undergivet mähä som går med på vad som helst. Jag kan förstå att författaren inte ville vara för tydlig i intervjun, eftersom hennes mål är att sälja böcker. Däremot undrar jag om det var jag som läste recensionerna dåligt, eller om recensenterna var färgade av sin syn ... Hur som helst, och precis som jag anade, så finns det tydligen fler bottnar i verket. Det är bra!

    SvaraRadera