Rutiner

Alla rutiner blir tråkiga i längden. Att göra samma sak varje dag tråkar ut mig, jag gillar utveckling och räds inte förändringar. Själv förändras jag väl bara långsamt, även om jag vid vissa tillfällen upplevt större förändringar som påverkat mig, ofta utan att någon annan märkt det.

Många förändringar sker förstås utan att jag påverkar dem. Samhället förändras, eller jag får en ny chef, eller man organiserar om på jobbet. När jag var ung kunde förändringar oroa mig, men nu vet jag att de inte gör någon större skillnad i praktiken. Livet rullar på, och i min vardag ser det mesta lika ut oavsett vem som är statsminister eller min närmaste chef.

Rutiner är också hållpunkter i livet. Årstiderna växlar rutinmässigt och ger en slags omväxling i livet, årsdagar och stora helger är också välkomna rutiner för det mesta. Inte för att man behöver göra allt likadant jämt, traditioner kan med fördel ändras och det finns mer än ett sätt att fira jul och midsommar på!

Egentligen har jag ett rätt bra jobb om man inte gillar rutiner. Mitt arbetsår växlar och avbryts titt som tätt av ett lov, och arbetstiderna är inte desamma dag efter dag, år efter år. Ändå tycker jag ofta att jobbet väldigt mycket består av rutinmässigt upprepande av samma saker. Varje år försvinner en nia från skolan och ersätts av en sjua, som man ska börja om med på nåt sätt. Samma saker ska läras ut, och eleverna gör samma misstag som de gamla årskullarna, ett evigt upprepande som kan bli tjatigt.

Den digitala utvecklingen har tack och lov inneburit att mitt dagliga arbete känns roligare idag, trots rutinmässigheten. Jag har förmånen att jobba på en skola där alla elever har en dator, och det gör flexibiliteten i arbetet så mycket större. En dator är förstås "bara" ett verktyg, och behöver eller ska endast användas när det passar. Vi använder fortfarande böcker, skrivblock och penna när det är lämpligt. Men att tänka digitalt, att utveckla nya arbetsmetoder och slippa en massa papper är guld värt! Planeringar, uppgifter och dokument gör vi tillgängliga över nätet och på våra bloggar, och det underlättar verkligen! Enda nackdelen är kanske att det blir mer text som produceras, för läsning av mig ... så numera har jag ofta en maxlängd på arbeten för att inte drunkna i ord.

Kanske skulle jag behöva tillämpa det på mig själv också, tänker jag när jag märker hur tangenterna springer iväg med mig! Tack alla som orkade läsa :)