September bjuder hittills på rätt varmt väder, med soliga dagar och ljumma kvällar. Kvällsmörkret sänker sig dock tidigare och tidigare omkring oss, och snart lever vi i det mörker som vintern omfamnar oss med. Det är inget man kan påverka, bara med tanken. Med det menar jag att det i alla fall för mig känns lättare om jag inte fäster mig så mycket detta med mörka morgnar och kvällar. Istället försöker jag njuta av dagarnas ljus så mycket det går. Inte lätt alltid, när man är instängd på en arbetsplats och mestadels är hänvisad till att uppleva dagsljuset genom de fönsterrutor som omger oss. Jag är ändå glad att ha den möjligheten, då jag vet att t ex de som jobbar i köpcentrum ofta ser ännu mindre av solen.
Jag brukar alltid promenera sista biten till jobbet, en promenad på ca 25 minuter. Det ger mig både tillfälle att leva lite extra i morgonens ljus, för tack och lov börjar aldrig jobbet före kl 8 för mig, och så får jag lite välbehövlig motion medan jag går där och vaknar till. Inte för att jag någonsin brukar känna mig särskilt vaken på morgonen, morgontrött som jag är! Ända sedan tonåren minns jag hur livsandarna hos mig oftast vaknar till liv först framåt middag, dvs 12 på dagen (visst är det lite konstigt att det ordet förlorat sin ursprungliga betydelse, medan ordet midnatt har kvar sin!). Egentligen borde jag kanske ha något slags eftermiddags- eller kvällsarbete, men så har det inte blivit.
Jag är överlag väldigt förtjust i hösten, särskilt om det inte regnar! Luften blir så klar och frisk, och höstlövens förändring med gyllene asplöv, och rött brinnande lönn- och rönnlöv ger färger som kontrasterar vackert mot en förhoppningsvis blå himmel. Men även grådisiga dagar har charm, med svartgråa trädstammar och bruna löv, mot en svart jord som doftar svamp. Ännu har vi dock långt till vinter och helt kala träd, och säkert många vackra ljumma dagar kvar att njuta av!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar