Det är förstås en sak att drömma, en annan att ha mål som man strävar efter. Drömmer gör vi kanske om ett nytt kök, en härlig semesterresa eller att träffa den rätte. Men det är ju först när vi gör något mer än drömmer som vi kan påverka och genom aktiva val och ofta träget arbete försöka nå våra mål.
Idag handlade Filosofiska rummet delvis om detta att vi idag alla anses ansvariga för våra liv och var vi hamnar, både vad gäller skola och jobb. Att vi trots det inte kan påverka allt är tyvärr en sanning som inte alltid verkar uppenbar för alla. Ändå tror jag vi alla vet det innerst inne. Vi kan bara göra det bästa utifrån de förutsättningar vi har och får. Och inte ens då kan vi vara säkra på hur väl vi ska lyckas. Tur, kontakter, talang och "flyt" spelar också in.
Men även om det är så, finns det bara en väg att gå, menar jag. Om jag vill komma någonstans, får jag helt enkelt gå i den riktningen. Kanhända att jag inte kommer fram, men jag har då i alla fall försökt. Och att gå den väg jag själv vill, mot mitt eget mål, det är väl den enda rätta vägen om jag vill vara sann mot sig själv. Om jag stannar längs vägen, vänder om eller går in på ett sidospår spelar ingen roll egentligen. Jag väljer själv.
Jag vet idag vilka mål jag har, och tycker det är spännande hur livet på något sätt lägger ut sig själv efterhand, framför mig. För tio år sedan anade jag inte var jag skulle vara idag - en svag känsla av en slags riktning fanns nog, men inte mer. Idag är vägen både tydligare och vagare, beroende på vilken aspekt av livet jag tänker på. Att möjligheterna smalnar av när man blir äldre kan kännas svårt att acceptera, men samtidigt är det en stor trygghet att genom årens erfarenheter tydligare känna sig själv och vad man vill i livet. Det kan vara en lättnad att inte ha så många val och att redan ha provat flera vägar. Målen blir därmed också tydligare - jag vet vad jag vill och vart jag ska!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar