Vad är humanism?

Nästa reflexion ur mina gömmor:

Jag har under de senaste åren funderat en hel del kring detta med humanism. För mig är humanism ett sätt att se på människor med kärlek och förståelse, vilket bl a en känsla för allas lika värde och för att man visar tolerans mot andra och deras sätt att tänka. När jag läser om ordets ursprung ser jag att de tidiga humanisterna ville ifrågasätta auktoriteter och kristna värderingar. Humaniora i sin tur handlar främst om språk och litteratur, om konst i olika former som vi kan ägna oss åt för att på ett slags andligt/mentalt sätt utforska livet (min definition).

Humanism eller att vara human innebär att vara mänsklig, att inte döma eller strida, varken med vapen eller hårda ord. Att det inte är givet att alla ser humanism som en fullständig eller tillräcklig ideologi kan jag förstå när jag läser på mer. Vetenskapen har utvecklats och vi ser annorlunda på livet och oss själva idag.

Det jag ändå inte riktigt kan förlika mig med idag är att det finns ett sällskap (eller vad de kallar sig) som heter Humanisterna och som så kategoriskt förnekar allt som har med religion att göra. Man verkar närmast rädd för att överhuvudtaget diskutera saken, och ändå kallar man sig för humanister! En humanist lyssnar på andra och låter andra ha sina tankar, anser jag. Att blint tro enbart på vetenskap känns för mig lika främmande som att blint tro på en religion. Vi måste våga prata om saker och ifrågasätta dem. Jag har svårt att förstå fysikens lagar och universums storhet, men jag förnekar dem inte för det. Lika lite kan jag med bestämdhet säga att de som tror på en gud absolut har fel. Viktigast är att vi öppet vågar tala om våra uppfattningar och inte blir förlöjligade eller hånade beroende på vad vi tror, och likaså att vi inte tvingar någon att tänka som vi.

Humaniora har som vetenskap kommit en hel del i skymundan numera, och de naturvetenskapliga ämnena framställs ofta som viktigare än de humanistiska. Ändå är ju humaniora något vi alla har behov av, på ett helt annat sätt än naturvetenskap! Språk och litteratur, film och konst, musik och teater ger oss insikter samtidigt som de kan roa och oroa, lugna oss eller ställa frågor, visa oss vägar i livet och öppna våra ögon för andra människors tankar och känslor. Bredvid mig ligger en recension av boken "Alltings mått. Humanistisk kunskap i framtidens samhälle" av Anders Ekström och Sverker Sörlin, som kom i höstas. Den boken vill jag verkligen läsa!