I Knausgårds del 5 av Min kamp läser jag om hans författarmödor. För en som själv försöker få ihop texter känns det så skönt att få ta del av hans svårigheter och långsamhet i produktionen. Några sidor på en månad, eller 15 sidor eller mer, som han efter lång tids skrivande förkastar, det gör att jag själv inte behöver känna mig helt misslyckad. Jag vet ju att skrivande ofta är en långsam process. Och när man samtidigt arbetar för sin försörjning så är det inte helt lätt att finna tid och ro för det som ligger där inom en och pockar på att få komma ut i skrift.
Jag är full av beundran för de författare som säger att de jobbat heltid som advokat, lärare eller annat, och samtidigt skrivit hela böcker på kvällar, morgnar och semestrar . Vilken arbetskapacitet de verkar ha, och disciplin! Då känner jag mig som en improduktiv latmask, som drömmer om att skriva men inte gör det. Och så tänker jag på mina projekt och karaktärer, som jag lämnat där de är, i väntan på att få gå vidare i sin text. Men Knausgård, han skriver så att jag förstår att alla steg kan leda framåt, och att även stillastående kan leda till något, så småningom.
Jag är ingalunda någon författare, utan kallar mig helst skribent (=en som skriver). Och i helgen blir det en hel skrivdag för mig, med tips, gensvar och förhoppningsvis lika givande diskussioner som vi brukar ha kring texter och skrivande. Jag behöver dessa tillfällen, inte för att jag alltid tycker jag har något att visa upp, men för att sätta press på mig att skriva. Lärorikt brukar det alltid vara, och väldigt kul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar