Samtidigt som jag går med funderingar kring framtid och minnen (som igår) så pågår annat i samhället runt oss. Ungdomar som inte känner sig ha någon framtid reagerar genom att kasta sten, bränna bilar och delta i upplopp. Frustrationen är tydlig och begriplig. Det är inte heller första gången vi ser sådana här händelser. Växande klyftor i ett samhälle där inte alla får ta del eller känna sig delaktiga i ett meningsfullt sammanhang skapar förstås ilska mot dem som man ser har, men inte delar med sig. På sätt och vis är det en friskhetstecken att man reagerar och vill visa att man fått nog och inte vill tiga längre.
Vad jag önskar är att man försökte kanalisera denna ilska på ett annat sätt. Det är inte OK att bränna oskyldiga människors bilar, eller förstöra byggnader som tillhör oss alla, eller för den delen att gömma sig bakom huvor och masker för att delta i förstörelsen. Det måste finnas andra sätt, och det är viktigare att vi/någon visar de vägarna, än att sätta in fler poliser eller medborgarpatruller. De kan bara dämpa och visa att yttringarna slår fel, och de gör förstås ett bra jobb, men det behövs mer.
För någon månad sedan såg jag ett demonstrationståg i Stockholm. Det var som en återupplevelse av 60-70-talen att höra trummor och skanderande människor, som kom tågande från Sveavägen ner mot Sergels torg. De gick under banderoller och verkade företräda lite olika grupper men gick enade i detta tåg, allt medan deras olika paroller hördes vida omkring. Dessa människor ville visa sina åsikter, de gjorde det öppet och med kraft. Säkert arbetar de också i olika föreningar med sina hjärtefrågor, och att åka till Stockholm och demonstrera är förstås bara ett av sätten man kan använda för att åstadkomma förändring. Sådana yttre manifestationer visar åsikter för allmänheten, men politiskt arbete gentemot olika partier och organisationer sker ju ofta under många år och i det tysta.
Vi har en lång tradition med folkrörelser som arbetat och arbetar för att förbättra människors villkor. Jag önskar att alla dessa frustrerade ungdomar får möjlighet att skapa eller komma in i sådana sammanhang där de kan känna att det de gör spelar roll. Jag önskar att alla partier verkligen tar problemet på allvar och skapar bättre möjligheter för ungdomar att få jobb. Bättre skola behövs för att lägga grunden, vilket kräver ordentligt med resurser i form av personal som är utbildad och kunnig. Det handlar om ett långsiktigt arbete där vi släpper rädslan och individualismen, samtidigt som vi vågar möta varandra som de vi är, olika och unika, var och en med sin rätt att få ett gott liv. Inte alls enkelt, men vi kan alla välja vilken grundvärdering vi vill leva efter, och försöka påverka vår omgivning genom samtal och möten utan våld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar