Dagens rubrik syftar inte direkt på föroreningar i form av smuts. Det är bara ett sätt att uttrycka känslan av förlorad tysthet och färre möjligheter till ett liv i lugn och ro. På platser som förr var lugna oaser, som t ex tåg och buss, där man kunde slumra till en stund eller bara sitta och fundera, får vi nu finna oss i att ständigt tvingas lyssna på andras samtal med osynliga vänner och familj. Häromdagen stod jag på busshållplatsen då en tjej fick ett samtal från Kina, och genast började hon tala mycket högt med vem-det-nu-var. Att en mobil är just det, dvs rörlig, var inget hon tänkte på, lika lite som andra brukar göra det. I det här fallet blev det jag som förflyttade mig tjugo meter bort, för att slippa höra en för mig helt ointressant konversation. Vad är det som gör, att folk inte visar minsta hänsyn till omgivningen utan verkar tro att vi andra ska eller vill höra allt om dem och deras liv? Och varför talar folk så högt när de talar i mobil? Är de av så usel kvalité, vår tids smartphones?
Jag hörde för nån vecka sen om en forskare som undersökt vår koncentrationsförmåga om samtal samtidigt pågick i närheten. Tydligen är vår hjärna funtad så, att vi omedvetet försöker fylla i och förstå samtal där vi inte hör båda parterna. Samtal där vi hör båda de samtalande är lättare att bortse från, då kan vi koppla bort samtalet och fortsätta med vårt arbete eller studier, medan det är biologiskt betingat att lyssna på och försöka fylla i ett samtal utan hörbar mottagare. Som de sociala varelser vi är har antagligen de som velat samarbeta och förstå varandra fört sina gener vidare, tänker jag. Hursomhelst kändes det skönt att få en förklaring och bättre förståelse av sig själv - tack för den forskningen!
Väldigt många löser ljudföroreningsproblemet genom att sätta pluggar i öronen och gå in i en egen musikvärld. Ibland, rätt ofta, är hörlurarna av dålig kvalitet och läcker ljud, vilket den lyssnande inte verkar bry sig ett skvatt om. Hårdrock flera säten bort tvingar medpassagerare att dra upp volymen på sin egen musik, eller att själv ta fram sin musikspelare. Och så blir vi än mer instängda i vår egen värld, en ljudlig värld där vi får färre stunder av tystnad. (Samtidigt tror jag de naturliga småsamtalen som innebär att underhålla ett slags socialt kitt blir färre, men det får jag ta upp en annan gång.)
Hemma kan jag välja att inte se på tv eller lyssna på något. Och oftast slipper jag också störande ljud från grannar - tack för det! I tystnad växer ens egna tankar, och eftertankar får plats att gro. Visst vet jag att musik kan fungera avkopplande, och vi kan inte tänka jämt. Men någon stund utan ljud och aktivitet behöver vi säkert alla, varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar