Vi är mitt i vårens sprängfyllda tid, mitt i en grönskande värld full av fågelsång och underbara vårblommor. Blåsipporna har bleknat och vitsipporna börjar sloka, medan maskrosor och hägg sprider färg och doft.
Denna tid är den mest underbara av alla, och snabbt rinner dagarna iväg, fulla av jobb och aktiviteter. Jag minns hur det var när barnen var små, och det var den ena utflykten efter den andra, brännbollsturneringar och fotbollsmatcher avlöste varandra, och rätt som det var så blev det midsommar och semester.
Nu är livet lite lugnare, men dagarna i vårens tid lika få. Jag försöker stanna upp och njuta, titta ut genom fönstret eller gå promenader i skogen, för att på något sätt suga ut det mesta möjliga av vårens tid. Idag gick jag längs med sjön där näktergalarna sjöng. Det är något speciellt med just deras sång, så varierad och annorlunda mot alla andra fåglars, även om koltrast, bofink och lärka också är välkomna och drillar vackert. Som vanligt stannade jag upp och lyssnade ett tag, och mindes andra platser och tider där jag också låtit mig uppfyllas av den välmodulerade sången som går upp och ner, pausar, sisar och kluckar.
Idag är det pingstafton, vilket är lätt att glömma numera då annandag pingst försvunnit från vår almanacka. Hänryckningens tid, kallas det. För mig är det lätt att fyllas av hänryckning när jag står en ljum vårkväll och fylls av vårfåglars sång, omgärdad av gröna buskar och träd. Vi kan inte stanna tiden, men vi kan stanna upp och vila ett tag, andas in vårdofterna och bara finnas till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar