Solig morgon med frukost på balkongen. Nere vid fotbollsplanen går ett råddjur med två kid. Det är ljuvliga försommardagar med nationaldag, prinsessbröllop och ledighet i vårt vackra land. Just nu känns livet extra lätt, när man slipper gå och frysa med uppdragna axlar och armarna tätt intill kroppen för att inte förlora någon kroppsvärme.
Värmen och ljuset känns mer och mer dyrbara för varje år. Och värmen omkring oss gör oss också mer öppna och glada, känns det som. Jag undrar vad de första människorna i vårt land tänkte om klimatet, och under vilken årstid de kom hit? De var vandrare som måste ha funnit något här, kanske en fristad från förföljelse, en möjlighet att bo och odla mark, eller jaga vilda djur. Men jag tror nog, att det var under våren eller sommaren de kom hit, kanske efter en lång vandring. Naturen var förstås annorlunda då, och klimatet inte som idag, men ljuset måste ha varit detsamma. Det förtrollande ljuset som dröjer sig kvar under långa kvällar och väcker fantasi och vemod.
Detta är början på en tid för vila och återhämtning, samtidigt som livet omkring oss växer och sprudlar bland träd, blommor och djur. Det är nu vi kan leva det enkla livet, ta med oss mat ut i naturen, lägga oss i hängmattan eller på stranden, glömma allt vad stress heter och bara vara - och för min del mer tid att skriva - hoppas jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar