"Staten och kapitalet"

Det borde inte vara någon överraskning för någon att vi är väl övervakade idag. Vi lämnar digitala spår efter oss var vi går, även i den s k "köttvärlden" (irl) genom att vi handlar med kort, använder mobil och annat. Vi vet också att vi bör vara försiktiga med vad vi lägger ut på nätet eller skriver på sociala medier - eller vi förstår i alla fall att det är öppet för alla att läsa.

Det var välkommet med avslöjandena från Edward Snowden om USA:s dataspionage, även om jag inte alls är förvånad. Allt som svävar i cyberrymden är lättåtkomligt för den som vill söka. Numera har nog de flesta gått över till gratistjänster som finns via nätet, istället för att ha en epostlåda installerad och skött av internetlevernatör. Vi har självmant gått med på att träda in i "Storebror ser dig" - världen och Georg Orwell kunde nog aldrig ana att hans dystopi 1984 (skriven 1948) skulle få sådant genomslag utan myndigheters tvång. Istället har företag sålt in bekvämligheten i att leva digitalt, och vi har vant oss.

Vem är det egentligen som tjänar på vårt digitala beteende? Ju mer beroende vi blir, desto fler smartphones, laptops och surfplattor säljs. Ju fler bekväma sajter där vi kan ladda hem eller strömma filmer, eller lyssna på musik, kanske samtidigt som vi kopplar ihop det med Facebook, Twitter o Instagram, desto lättare för företagen att övervaka och sälja in nya produkter efter behov som vi inte har, men som skapas.

"Staten och kapitalet sitter i samma båt" sjöng Ebba Grön, och vi traskar snällt i fällan. Inte är det av godhet som Google och Apple ger oss sina produkter. De vill tjäna pengar, förstås. Så förvånad kan ingen vara - nu handlar det mer om hur man ska förhålla sig.

Kritiskt tänkande finns, både bland gamla och unga. Jag säger inte att vi ska avskaffa internet, men signaler som de Snowden väcker behövs för att öka vår medvetenhet om vad bekvämligheten kostar och hur vi ska hantera den. Du sköna nya värld skrev Aldous Huxley 1932, en annan välkänd framtidsdystopi. Den världen är här, och vi bestämmer hur vi handskas med den. Mycket som vi skriver och gör på nätet är förstås helt ointressant för andra än de närmaste. Men vi har faktiskt fortfarande makten att själva bestämma vad och hur vi visar oss digitalt. Kanske kommer det också bli en analog revival nu, eller så vänjer vi oss och glömmer - så som det ofta blir.