Idag såg jag en blänkare om kvinnor som "vägrar vara sin ålder". Jaha, stackare, var min spontana första reaktion.
Men visst, jag hade också svårt att inse och acceptera min ålder rätt länge, talade inte gärna om den, kände mig ung och vital, yngre än hur jag trodde man skulle vara vid den åldern. För visst är det någon slags uppfattning om hur man "ska" vara som får oss att säga detta vanliga: känner mig yngre än vad jag är.
Numera är jag tillfreds med min ålder, jag är den jag är och min ålder (57) betyder att jag levt och fått erfarenheter som gör mig tryggare och säkrare, hela tiden. Livet börjar efter 40, sägs det. Jo, så kände jag då. Men allt eftersom livets dagar går och kommer blir visserligen insikten om att jag inte kan göra allt och inte har alla möjligheter kvar större. Men det gör inget! Jag har en massa minnen och upplevelser kvar, som jag inte vill vara utan. Och jag har kvar en vilja att leva och uppleva, kanske inte med samma stress och nyfikenhet som förr, utan andra upplevelser utifrån de erfarenheter livet gett mig.
För viktigare än att se ung ut är för mig detta, att bättre förstå mig själv och att känna värdet av att vara just jag - utan inbilskhet men så att jag kan tycka om mig själv som jag är. Åter citerar jag Kirkegaard: Vi förstår livet baklänges men måste leva det framlänges. Livet för mig utgår från mitt eget perspektiv, så att förstå livet blir att förstå mig själv. Men också mig själv i relation till andra förstås. Vi är i sammanhang och påverkas av varandra.
Och påverkan är det media och företag ständigt ägnar sig åt, när de t ex vill få oss att köpa vissa produkter eller förändra oss för att se yngre ut. Men det är inte åldern i sig som är problemet, utan hur vi mår. Sen kanske någon skulle säga det är fel att tona håret, som jag ibland gör - men om det gör mig gladare så får det vara så. Utseendet är inte oviktigt, men jag ser inte vitsen med att se ut som trettio om man inte är det. Det handlar om hur vi ser på oss själva och andra, och det är så trist med åldersfixeringen idag.
Därför vill jag stoppa undan åldersnojan i ett oåtkomligt fack. Ålder och erfarenhet - ja tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar