Mörkrets furstar

Mörkt utanför fönstret denna lördagskväll. Men det behöver inte vara mörkt inne hos oss. Nu menar jag inte detta att vi har lampor och ljus att tända. Det jag tänker på är att vi inte får låta höstmörkret krypa under skinnet på oss och göra sinnet mörkt. Visst är det alltid lite tungt när det så tydligt syns att året vänt och vi går mot mörkare och mörkare dagar och kvällar. Jag gillar det inte!

Men vad hjälper det? Det finns saker vi inte kan göra något åt, till exempel tidens gång och vädret. Alltså är det bara att acceptera att vi nu får kortare dagar, och snart blir det säkert mer höstlikt väder. Det är inte pessimism att säga det, det är bara den verklighet vi lever i.

 Jag är tacksam över den långa fina sommar och sensommar vi haft. Jag har njutit av ljumma vindar och sol i ögonen, lätta kläder och tunna skor. Nu kommer dagar då jag inte kan låta blicken svepa över skog, sjö och äng under långa ljusa kvällar - men jag har minnena kvar. Jag kan ta fram bilder i huvudet, om jag känner för det. Och jag vet att både höst och vinter brukar ha många vackra dagar. Det finns också en skönhet i lövens höstskrud, gråa trädstammar, dimma som lättar, snöflingor som dansar ... men  nu går jag händelserna långt i förväg!

Med tankens makt kan vi skapa rum där mörkrets furstar inte får plats. Med musik, ord och konst kan vi få andra upplevelser än de som består av att njuta av sol och grönt gräs. Kultur i alla dess former kan skapa en gemenskap och känsla av att vi alla hör ihop, vi har samma behov och kanske liknande tankar. Samvaro med familj och vänner ger värme av annat slag än solens strålar. Det gäller även om vi möts via nät eller telefon! Jag söker själv ofta ensamhet för återhämtning och tystnadens ro, men olika media finns där närhelst jag vill få kontakt med yttervärlden. Så hur mörkt det än är där ute, så kan vi alltid mötas i någon form, och dela ljus och värme med varandra. Vi ses och hörs, eller hur?