Vi går mot ett nytt år. Det gångna året har varit rätt tufft, men med ljusglimtar och hopp om bättre tider framöver. Som den eviga optimist jag är, slutar jag aldrig hoppas, även om det kommer mörka stunder.
Jag kan se tillbaka på ett år som inte inneburit så mycket bloggande, men väl annat skrivande - och mycket mental vila. Jag har tvingats dra ner på tempot i livet, successivt genom flera år, och i år äntligen kommit ner mer i varv och lärt mig, eller tvingats av överlevnadsdrift, att stänga ute stressande intryck från omvärlden bättre. Man tänker nog inte på hur många intryck vi möter varje dag, när man är ung, pigg och frisk. Då är det ofta stimulerande (för de flesta) med mycket aktivitet, ljud och saker på gång. Att det en dag kan bli för mycket, eller rättare sagt att det kan lagra på sig alltför mycket genom åren, som man både vill ta in och inte kan värja sig mot pga grupptryck, sociala sammanhang, förväntningar och annat, det märker man inte förrän det gått för långt. Som med all sjukdom, kan jag tänka. Man lever på, tills det tar stopp.
Jag vet inte, om läkare, och en del andra, tror att man hittar på, är inbillningssjuk eller bara vill ha medömkan och sympati, när man lider av mental utmattning eller hjärntrötthet. Så är det inte! Ingen vill väl vara sjuk? Inte jag i alla fall. Däremot vet jag att jag haft svårt att tydligt förklara och stå på mig om hur svårt det varit med stress och överbelastning på jobbet, med tusen saker att hålla i huvudet (nja, nästan i alla fall!), när man ser att andra klarar biffen. Vill vara duktig flicka ... och som så många likasinnade har jag kämpat på tills jag var i botten.
Ändå, ändå: kroppen har denna förunderliga egenskap, att den vill och kan läka, om den får chansen. Nej, inte alla sjukdomar, det vet jag mycket väl. Många blir sjuka och får leva, eller dö, med en svår sjukdom. Och jag kommer nog aldrig bli lika uthållig som jag var en gång, jag kommer nog, några år till i alla fall, få leva med risk för högre uttröttbarhet än en del. Men vem går opåverkad genom livet? Vem kan leva utan att få skavanker och olika symptom på att man faktiskt levt och gjort saker? Men jag vet, att jag kan bli bättre, jag vet att om jag lyssnar på min kropps signaler så får jag bra dagar. Om jag fortsätter med meditationer och avslappning, tysta stunder och mindfulness, tar pauser innan jag blir för trött, motionerar, äter och sover som jag ska, då mår jag ändå rätt bra för det mesta numera.
Jag kan inte göra allt jag gjorde förr, jag måste dra mig undan ljud och socialt umgänge mer än den del. Men jag kan leva och njuta av livet, och jag ser fram emot ett mycket bättre år nästa år, än vad delar av 2014 var. Det var ett år som började i kamp och svarta hål, men slutade med att bli ett rätt bra år, på så sätt att jag under sommaren och hösten fick respons för mina problem. Mer balans, mer glädje och mer samvaro, liksom mer skrivande och bloggande är mina förhoppningar inför det nya året.
Därmed önskar jag alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar