Njuter av sommar och ledighet, då tankar får leva och ibland vandra fritt. Och sommar är det, om än regnet strilar och ibland öser ner! För mig är året indelat i årstidernas kvartal, så att vi har sommar i Sverige juni, juli och augusti, oavsett väder. Regnet tillhör årstiden, och enligt DN idag så kommer vårt land också att bli allt blötare (och varmare). Det är bara att rusta sig efter det, och minnas att vi är anpassningsbara varelser som dessutom lever i en tid då det finns utmärkta regnkläder och stövlar att klä sig i!
Även när jag har sommarlov har jag förstås ofta ögon och huvud öppna för frågor som är angelägna för mig. För några dagar sedan läste jag en utmärkt artikel om bildning och utbildning i Helsingborgs Dagblad. Skribenten, Johanna Sturesson, talar om hur man idag har svikit bildningstraditionen som t ex arbetarrörelsen tog fasta på när de ville utveckla människors levnadsvillkor. Man insåg att livet inte bara gällde pengar, utan det fanns även stora värden i kultur och allmänbildning, som man ville skulle komma alla till del. Det fanns inte heller en motsättning mellan bildning och utbildning. Man utbildade sig och blev förhoppningsvis bildad på kuppen. Men idag har samhället överlag svikit de idealen, och låtit nyttoaspekten ta över. Vi ska studera det som kan ge jobb och dra in pengar såväl till oss själva som till staten i form av skattepengar.
Jag funderar lite på varför det blivit så? Först en definitionsfråga: Bildningsbegreppet är lite svårdefinierat, men anses av mig vara studier i t ex filosofi och litteratur, men också i sociala samspel, och ett sätt att lära sig att förstå sig själv och sin omvärld bättre. Det kräver tid och intresse. Bildning leder ofta till tolerans för andras sätt att tänka, och en förståelse för medmänniskan, tänker jag. Det är lite som detta med att vara född "i rätt familj" och därmed veta hur man ska uppföra sig i olika sammanhang. Vi vet att bildning är svårare att nå, än utbildning, och kanske är det därför man idag till stor del ändrat fokus. Eller är det för att de stora företagen och arbetsgivarna fått väl stor makt, de som lever mest för penningen? Eller, o hemska tanke, är det för att klyftorna ökat i vårt samhälle, och den bildade gruppen vill ha sin bildning för sig själv och motverka rörelser över "klassgränserna"?
Kanske är det helt enkelt så, att vi alla i första hand måste tänka på att få mat på bordet, och då får bildningen stå tillbaka. Och det är svårt att mäta nyttan av att läsa poesi, även om vi känner och vet hur viktigt det är med litteratur, musik och konst för vårt välbefinnande. Bildningen i sig ger sällan pengar i plånboken, men kan förstås vara oerhört värdefullt inom många yrken. Och bildningen ger rikedom åt ens inre, och säkerhet i många sammanhang där allmänbildning är av stort värde.
Det är tråkigt att vi idag lever i en tid då nyttan i så hög grad går före människan, och då vårt värde mer mäts i hur hög lön man lyckas få efter sin fina utbildning, än efter hur man är i sitt inre. Tack och lov vet jag att det fortfarande finns många som, kanske i tysthet men tydlig och envist, förfäktar bildningsidealen. Heja oss, vi ses i litteraturens och filosofins dimmor :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar