fredag 29 juni 2012

Mötesplatser

Promenerar i Stadsparken i Lund. Ett lätt regn faller, men under de täta bokarna är man skyddad och kan slå sig ner på en bänk och betrakta blommor och fontäner. Jag har gått grusade gångvägar fram och tillbaka, utan att behöva vända utan bara slå in på en ny parallell väg eller stig.

Parken förefaller vara anlagd för sådana promenader som skildras i 1800-talslitteratur, och som vi sett filmade otaliga gånger. Där går eleganta damer med parasoll, ledsagade av stiliga män. De flanerar och hälsar på vänner, som en slags dåtidens Facebook. Behovet av att mötas, hälsa och ses är detsamma nu som då. Jag tänker att de som ogillar Facebook (jag hör själv delvis dit) har mindre behov av att möta vänner och släkt via internet, antingen för att att man redan har vänner och familj nära, eller för att man trivs med att vara för sig själv.

Men för oss andra (mig också) kan Facebook och andra mötesplatser på nätet vara en välsignelse. Du kan växla ett par ord, kolla läget med dem du känner, och ibland dela ensamheten. Man vet att det finns andra, som en själv, och det skapar en slags gemenskap. Man kan också hitta nya vänner på nätet, vänner som delar ens tankar och värderingar, en del kanske man aldrig kommer att träffa, ungefär som brevvänner förr i världen, men de är ändå vänner. Gamla och nya vänner möts, över gränser och ibland hundratals mil - det är fantastiskt!

Visst finns också möjligheten att känna sig utanför på nätet, likaväl som i verkligheten. Att ingå i en stor grupp där man inte blir lyssnad på eller sedd kan förstärka en upplevelse av utanförskap. Men oftast finner man någon att utbyta en blick (irl) eller ett par ord med. Själv uppskattar jag alla former av möten, och är tacksam över att vi har så många möjligheter att hålla kontakt med varandra idag. Vi lever kanske med stora fysiska avstånd, men ändå så nära att bara en bildskärm skiljer oss åt - för så känns det ju!


(Du undrar kanske varför jag ibland ogillar Facebook? Mest är det nog numera för att man får ta del av för mycket, att det dyker upp kommentarer från vänners vänner på t ex bilder, som jag inte bryr mig så mycket om. En liten manöver, så har jag avsagt mig sådana kommentarer, men ändå - vi lever i en värld som översvämmas av information, och därför behöver i alla fall jag ibland koppla bort och koppla ner, för att koppla av!)

1 kommentar:

  1. Ååååh, Stadsparken! Så levande den står fram! Kram från syrran

    SvaraRadera