Efter en intensiv arbetsperiod har jag nu äntligen kommit till en vilopunkt. Bara en dag kvar att jobba innan jag får lov! På sätt och vis lättade det redan för en vecka sedan, då betygen var satta, men vi lärare har ju mycket efterarbete att göra också. Många konferenser och utvärderingar ska göras!
Liksom skomakaren skulle jag gärna ta ledigt redan mellan hägg och syrén, men det är den mest intensiva perioden i mitt jobb. Jag försöker ändå stanna upp så ofta det går, och bara titta, lukta och njuta av våren och försommaren. Vi behöver vila i stunden, för att ha kraft att klara av intensiva arbetsperioder.
Jag läste i vintras min farfars anteckningar och manus från olika föreläsningar och valtal. I ett tal säger han att ju mer maskinerna tar över, desto mer behöver vi människor vila från dem. (Det var nog i samband med att man till slut sänkte veckoarbetstiden från 48 till 40 timmar.) Och så tänkte han redan för ca 70-80 år sedan ... Det känns på något vis så framsynt, att de tankarna lades fram redan då. Det är inte bara nu och idag som vi är stressade. Maskiner och tekniska hjälpmedel underlättar visserligen, men bidrar också till att man förväntas hinna och orka mer, när inte kroppen behöver slita på samma sätt.
Att få leva i ett land och en värld med relativt lång semester är förstås en förmån. Att även under intensiva arbetsperioder stanna upp ibland och vila i stunden är något vi inte heller får glömma. Och nu under den varma, gröna årstiden är det nog inte bara jag som önskar att tiden kunde stå stilla lite, så att vi får njuta och vila ordentligt. Jag tänker i alla fall själv försöka vara i nuet och stunden så mycket det går, jag vill vara här och nu, mer än där och sen. För "sedan" kommer ändå, det vet vi ju!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar