Som vanligt när jobbet drar igång igen efter lovet så blir det mindre tid för annat, i alla fall så här i början innan alla planeringar och praktiska ting är i ordning. Skrivandet kommer då på undantag, liksom läsningen. Lite har jag dock hunnit läsa i den bok som är min tredje sommarläsningsupplevelse detta år.
Ibland är jag lite avvaktande inför böcker som haussas upp redan vid utgivningen. Så var det även med Karl-Ove Knausgårds Min kamp, när första delen kom ut. Jag läste recensioner, men blev inte omedelbart intresserad. Jag tänkte att detta kanske var ett mastodontverk av manlig karaktär, som nog inte skulle tilltala mig. Allteftersom den fortsatte omtalas skapades dock en allt större nyfikenhet hos mig som förstås bara kunde stillas på ett sätt, så det blev sommarens tredje stora bokupplevelse.
Min kamp fängslade mig omedelbart framför allt för sitt fina språk. Där finns nära och personliga skildringar av både inre och yttre verklighet, och exakta och livfulla beskrivningar av miljö och karaktärer. När Knausgård t ex brer en smörgås tar han med små detaljer på ett så målande sätt. Vardagliga detaljer får därmed en tyngd som gör bilden både levande och nära, och får mig att tänka på Strindberg i inledningen till Röda rummet.
Vidare skapas ibland bilder som känns helt nya. De får mig att stanna upp och njuta av att få se verkligheten med lite annorlunda ögon än annars: orden skapar ett nytt filter att se igenom på något sätt. Jag brukar ofta ha svårt för alltför noggranna miljöbeskrivningar och hoppar gärna över dem, eller skumläser dem. Miljön kan jag ju ändå skapa inom mig, och om ett hus är rött eller gult känns oväsentligt. Men Knausgård lyckas växla så mellan olika typer av beskrivningar, och beskriva med ett så fint bildspråk, att jag läser varje ord noga.
Så till handlingen, som i många stycken handlar om vardagliga ting och ett rätt vanligt liv. Men den tydliga skildringen med små fina detaljer gör att det blir intressant ändå. Berättelsen innehåller förstås även mer dramatiska händelser, och det är med intresse jag ser fram emot att få fortsätta ta del av den uppväxt och det liv som Knausgård beskriver. Varför boken heter Min kamp vet jag inte riktigt ännu, men nog kan allas våra liv innehålla en del kamp av olika skäl. Boken uppges vara självbiografisk, och att skriva så öppet och uppriktigt om sig själv är beundransvärt och kanske en kamp i sig.
Att boken som företeelse inte alls är på väg att dö tror jag vi kan vara säkra på, trots hot från andra media. Men att vi har många media kan ju också helt enkelt betyda mångfald och att fler får möjlighet att ta del utifrån sina behov. Idag besökte jag Litteraturfestivalen i Sigtuna, med mycket smått och gott kring böcker och läsning. Mycket intressant och givande, inte minst att möta författare, förläggare, bloggare och e-boksföreträdare. Vi är alla intresserad av orden, ord som förmedlar och så att säga sparar våra liv och berättelser. Och det är nog ett behov och intresse som aldrig kommer dö, oavsett vilken form vi föredrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar