Som så många andra blir sommaren ett tillfälle för mig att läsa lite mer än vanligt. Jag läser visserligen inte lika mycket nu som förr, men njuter nog desto mer när/om jag hittar en välskriven och intressant bok som fängslar mig.
Först, det finns två anledningar till att mitt läsintresse avtagit. Främst är det pga min spänningshuvudvärk, som ofta gör det jobbigt att följa andras tankegångar och ord. Jag har varit en som både läst och lyssnat mycket på andra, och på något sätt tagit in andras liv. Det har varit av intresse för hur människor tänker och för hur livet kan se ut, läsningen har varit ett sätt att leva flera liv så att säga. Nu känns det som att hjärnan inte klarar att ta emot så mycket längre, i en värld så full av ord och intryck, och istället har behovet av att skriva och få ur mig tankar växt. Detta verkar kanske konstigt, men det är så jag upplever det.
Den andra orsaken till att jag inte läser så mycket är att det finns få böcker och författare som har något att tillföra en gammal bokmal som mig. Jag låter kanske förmäten när jag säger det, men jag tycker att jag redan kan de flesta intriger och vet hur det ska gå. Så är det förstås inte, men om man läser mycket så blir man ju ändå van att se mönster. Deckare läser jag inte alls numera, eftersom de är ren fiktion kring något förfärligt som jag inte vill fastna i, nämligen att man dödar andra. Ofta är språket också rätt torftigt, dock med undantag förstås. Håkan Nesser är t ex en god berättare och stilist, som jag ofta tycker har ett budskap utöver att lösa en mordgåta. Det finns kanske fler, men det svenska deckarundret är jag hjärtligt trött på.
Så vad krävs för att jag ska vilja läsa en bok numera? Framför allt ett gott språk, gärna med fantasieggande bildspråk och metaforer, formuleringar som får mig att stanna upp och njuta av det lästa, kanske att läsa om meningen och grunna över den. Jag läser alltså oftast inte för intrigen, utan för språket. En favoritförfattare, nästan den enda jag läst senaste åren, är Haruki Murakami, som både har ett fantastiskt språk och oväntade berättelser med sin blandning av magi och realism. Allra bäst av hans böcker tycker jag Kafka på stranden är, det var den första av honom som jag läste och den öppnade en ny värld för mig.
I sommar är det främst tre böcker som fångat mig. Jag startade med att läsa en lagom lättsam bok, Niceville av Kathryn Stockett. Ja, lättsam är kanske fel ord, eftersom den handlar om rasmotsättningar i 1960-talets Söder i USA, och svårigheten att förändra tänkesätt. Men det är en lättillgänglig och mycket läsvärd bok, som trots sitt budskap inte känns tung att läsa utan bara intressant och spännande.
Nästa bok var Yarden av Kristian Lundberg, en bok jag länge tänkt läsa. Jag gillade både det korthuggna och talande språket, och beskrivningen av ett arbetsliv som man inte trodde fanns. En bok som rekommenderas varmt! Jag läste också uppföljaren Och allt ska vara kärlek, men den kändes mest som tjatig upprepning och grep mig inte alls på samma sätt.
Den tredje bokupplevelsen i sommar väntar jag med till nästa blogginlägg. God läsning önskar jag alla så länge, och om någon vill ge ett boktips eller kommentera något kring läsning är det bara kul :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar